Ett mynt i rannstenen

Hur ska man borja beskriva den har kaosartade dagen?

Ska jag borja med flyget dar vi tog oss igenom med 24 kg overvikt eller ska jag beratta om den lokala, indiska marknaden?

Da historian om flygplatsen ar foga roande och inte alltfor upplysande sa tankte jag koncentrera mig pa den lokala marknaden.

Vid femtiden tog vi var forsta tuck-tuck in till centrum. Mannen som korde oss luarde oss sjalvklart pa mer an hundra rupier (15kr) men vi kom i alla fall ratt.

Vi var nara, vi var dar. Manniskor trangdes overallt. Kvinnor i glittrande sarees och handgjorda punjabs overrostade de unga gatuforsaljarna. Allt var till salu. Fran det vackraste handarbetet i rent silver till lokal lassie.

Jag trodde att vi var nara i Delhi. Da visste jag sannerligen ingenting. Plotsligt var vi mitt i minglet och trangdes med andra svettiga kroppar. Lukten av mat blandades doften av dyr harolja och nagot oidnetiefierbart som bara kan vara Indien.

Ju senare eftermiddagenn led mot kvall dessta mer manniskor verkade stromma till marknadplatsen. Kvinnor satt i damsadel med ett barn i famnen medan mannen med tjutande signalhorn forsokte tranga sig igenom den trogt flyande massan av kroppar.

Aldrig tidigare har jag sett nagot liknande. Sjalva upplevelsen fick en att darra i hela kroppen. Det var sa mycket och det var sa mycket overallt.

Vi lyckades tranga oss in i en trang korridor med butiker och dar hittade vi en liten silverbutik dar de salde de mest utsokta, handgjorda smycken. Berlockerna med sina intrickata monster glimmade i lysrorsljuset och orhangerna med naturmotiv gjorda av tunnaste silvertrad halldes snabbt upp pa glasdisken.

Man kunde inte se nog pa all denna skonhet.

Nar vi sedan lamnade butikerna i korridoren for gatan slog Indiens kontraster aterigen emot oss.

Sma hander slog en latt pa armarna, nop en forsynt. Nar man forvanat tittade ner sag den lilla pojken pa en med ogon morka som brunnar och gestikulerade med den ena handen mot munnen. Och man var tvungen att titta bort. Man var tvungen att titta bort aven nar han tappade sin plastburk pa gatan och hans enda mynt ramplade ner under en moped. Man var tvungen att titta bort och ga sin vag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0