Om lotusbarnen


Introduktion

 

Under 2010/2011 arbetade vi som volontärer på ett av Adoptionscentrums (ACs) barnhem (MMSB), beläget i ett av Indiens fattigaste områden. På barnhemmet där det bor omkring 100 barn, blev vi vittnen till en nedbrytande och brutal, psykisk och fysisk misshandel som pågått under många år. Barnen befinner sig  i en oerhört utsatt situation, är beroende av organisationen för att få mat, sovplats och utbildning och har därför inget annat val än att finna sig i de övergrepp de utsätts för.


I mars i år, blev barnens rop på hjälp allt mer desperata. Den tionde mars var det årliga mötet på barnhemmet vilket innebär att chefen till "Mammu" och "Secretary", Pyarimohan Mohapatra (högt uppsatt politiker) kommer till barnhemmet. När pojkarna ville framföra klagomål förvägrades dem att tala. I ren desperation begav de sig till tågstationen, där de hotade med att ta sitt liv. Polisen kom till platsen och händelsen uppdagades i Media. Personal från AC söder var på plats och uttryckte sitt fortsatta stöd för ledningen. Inte ens denna händelse är tillräckligt för att AC eller Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor ska ta ställning för barnens bästa.

 

Under vår tid på barnhemmet bevittnade vi fruktansvärda våldshandlingar utförda av ”Mammu”, barnens så kallade farbror, som länge varit anställd inom ledningen på barnhemmet. Individer både på och utanför barnhemmet har även bekräftat att sexuella övergrepp av både flickor, pojkar och av personal, är en återkommande verklighet. Ytterligare en man, som idag innehar positionen som Secretary, har tidigare blivit avsatt på grund av pengatvätt, korruption och de brutala övergrepp han utsätter barnhemmets barn för. I februari 2011 blev han återinsatt på sin tidigare post utan att någon fanns där för att skydda barnen.

 

Vi har i snart ett och ett halvt år rapporterat den fruktansvärda misshandel som pågår på barnhemmet, men ännu har inga tydliga åtgärder vidtagits för att skydda barnen i deras akuta situation. Som tre unga tjejer har vi varit maktlösa utan stöd från de organisationer som arbetar med barnhemmet. Svenska Adoptionscentrum har adopterat barn från barnhemmet i tiotals år. Sida har även gett stora bidrag till att antal olika projekt och därmed bidragit till den korruption som idag genomsyrar barnhemmets organisation.

 

Centralt i den diskussion vi fört med dessa organisationer är frågan om i vilken utsträckning våld är acceptabelt. För oss tre är alla typer av våld helt otagbart, men i Indien kan aga till en viss grad vara socialt accepterat och sett som ett verktyg för uppfostran. Termen blir däremot allt mer kontroversiell och för en djupgående diskussion är det viktigt att skilja på vad som är aga, vad som är misshandel och hur man ska hantera att våld är en vardag för barnhemmets barn. En del av de anställda i barnhemmets ledning använder sig av stenar, käppar, och ringbeklädda knytnävar för att skada barnen, det har vi bevittnat och misshandeln som försiggår bakom stängda dörrar är med all säkerhet mycket värre. Våldet är planerat, förnedrande, obefogat och blodigt.

 

Dessa män bör inte vistas i närheten av barnen de förgriper sig på, utan istället ställs inför rätta i indisk domstol. Vårt främsta mål är att barnen som lever på MMSB ska få växa i en trygg atmosfär och att de barn som utsätts för övergrepp ska få upprättelse. Misshandel är olagligt i Indien, hör inte till kulturen och leder till fängelse i upp till 20 år. Det enda som kan leda till att rättvisa skipas, är att renhårig utredning får äga rum på barnhemmet i enlighet med indisk lagstiftning. Vår anmälan till National Human Right Commission bör noga beaktas.

 

Från Svensk sida finns det bara ett alternativ och detta är att samtliga institutioner ställer oss bakom våra vittnesmål och yrkar för att en ordenlig utredning äger rum på barnhemmet. Med andra ord att barnens bästa tas i beaktning. Vidare bör MIA i enlighet med sina instruktioner närmare undersöka huruvida Adoptionscentrum är lämpliga till att bedriva adoption alternativt att MIAs lämplighet granskas av JO. Vi efterfrågar att vår JO-anmälan undersöks innan den avfärdas. Detta bör vara en självklarhet i Sverige.

 

Barnen lever idag under ett ständigt hot, är rädda och förtryckta framför ögonen på svenska myndigheter. Det är dags att någon ställer sig på deras sida NU!


ACs argumentation mot ett ageranade

JO-anmälan

Avslag på JO-anmälan


Följ oss HÄR.

Kontakt: lotusbarnen@hotmail.com

/Linnea Karlsson, Josefine Jacobsson och Sara Arrhusius

 

 


bloglovin
bloglovin
RSS 2.0