Till Barnombudsmannen

Idag bad Barnombudsmannen oss via twitter att skriva ett email till honom angående barnhemmet.

Hej!
.
Vi är tre tjejer som under olika tidpunkter tillbringat en längre tid på ett barnhem i Orissa, Indien. Sara Arrhusius var där mellan den 28 februari och den 10 juni 2010 och Josefine Jacobsson och Linnea Karlsson var där tillsammans mellan den 13 oktober 2010 och den 15 januari 2011. Under vår vistelse blev vi vittnen till både fysisk och psykisk misshandel av de 83 barnen som då bodde där. Särskilt utsatta var de 52 pojkarna och då framförallt de äldre, som man på rasistiska grunder slog och misshandlade. Genom den nära relation som vi alla tre utvecklade till barnen berättade de i förtroende för oss om deras utsatthet och deras fruktansvärda upplevelser. Enligt den dåvarande sköterskan på barnhemmet har många av pojkarna blivit slagna som djur under ett antal år och alla upplevt psykisk misshandel. Hon har själv ansvarat för deras läkarvård och omplåstring.
.
Som på de flesta barnhem i Indien använder den outbildade, fattiga, underbemannade personalen aga för att uppfostra barnen. Denna misshandel var inte på något sätt "måttlig", om det nu finns en skala för vad som är måttligt och inte är, när det kommer till att slå ett barn. Den misshandel som är värst och som vi bevittnat, utförs däremot av två högt uppsatta män inom barnhemmets organisation. Då vi lämnade barnhemmet var en av dem anställd som Super Intendent. Den andre som tidigare blivit avsatt på grund av den grova misshandel han tidigare stått för och aktivt utövat, har nu blivit återinsatt som Secretary. Ärendet är nu därför än mer brådskande. Vi utesluter heller inte möjligheten att denne man kan ha utnyttjat barnhemmets flickor, pojkar och anställda sexuellt. Vi har inte bevittnat övergreppen med egna ögon, men den inblandade franska organisationen, barn och personal har bekräftat våra misstankar.
Misshandeln de utövar användes för att tvinga barnen till underkastelse och riktade sig mot att skapa en känsla av värdelöshet. Många av barnen har på grund av denna behandling utvecklat farliga depressioner och ätstörningar. Misshandeln har därför även fått en påtaglig påverkan på deras utbildning och framtida möjligheter att ta sig ur den fattigdom de är födda i.
.
Båda männen är högt respekterade inom det indiska kastsystemet som fortfarande är mycket starkt i den fattiga delstaten. Nästintill alla barn är kastlösa och de kommer till barnhemmet ur svåra förhållanden så som missbruk, svält och prostitution. Många av deras nära anhöriga, syskon och föräldrar har dött eller mördats. Enligt det indiska samhället är dessa barn de lägsta av de lägsta och männen tar sig därför rätten att behandla dem så som de anser att de förtjänar, oavsett vilka barnen verkligen är eller vad de gör. Misshandeln saknar grund och det finns ingen kultur som skulle kunna "rättfärdiga" handlandet. Det som äger rum har grunder i ren rasism. Barnen är också djupt beroende av barnhemmet och de vågar och kan därför inte göra någonting åt sin situation. De är helt utelämnade även om deras vilja att förändra är stark.
.
Vi har tidigare anmält detta till den organisation som vi åkte genom, Adoptionscentrum, Stockholm. AC anser dock att det inte är nödvändigt med samtala kring frågan längre. I deras svar till oss meddelade de att de ansåg att detta är något som man måste arbeta med långsiktigt och genom utbildning av personalen. Ett faktum som vi anser att de förbisåg, och som vi ett antal gånger har försökt påpeka, är att utbildning av den fattiga personalen är väldigt bra men bara kommer att ha inverkan på agan. Det är inte agan som vi idag riktar störst fokus mot, utan den grova misshandeln utövad av de tidigare nämnda männen. Utbildningen har även varit planerad under minst två år utan att träda i kraft. Under dessa förhållanden lever nu närmare 100 flickor och pojkar, då 14 nya barn anlände efter vår avresa. Detta anser vi är något som man inte enbart kan arbeta med långsiktigt. Det kräver ett omedelbart agerande.
.
Vi sickar gärna våra vittnesmål om de önskas.
Vi är mycket, mycket tacksamma för er tid och ett svar!
.
Josefine Jacobsson
Linnea Karlsson
Sara Arrhusius

SIDA

Den 5 Juli 2011 hörde vi av oss till SIDA i ett mejl angående barnhemmet. Sedan dess har vi inte hört något från SIDA, men igår, den 9 Augusti 2011, fick vi ett kort svar.
'

From: lotusbarnen@hotmail.com
To: sida@sida.se
Subject: Barnmisshandel och korruption på Adoptionscentrums barnhem
Date: Tue, 5 Jul 2011 18:01:50 +0200
Hej!

Vi har tidigare arbetat som volontärer på barnhemmet ---- i Orissa, Indien. Vi fick vår kontakt förmedlad av Adoptionscentrum och under vår tid på barnhemmet uppdagades en verklighet med grov misshandel av barnen på institutionen. Vi anser inte att Adoptionscentrum som årligen adopterar barn från barnhemmet samt bedriver biståndsprojekt på ---- tar sitt ansvar för att sätta stopp för barnmisshandeln. Vi ställer oss mycket kritiskt till adoptionscentrums agerande och anser att de bryter mot sina egna stadgar.

Vi vet att SIDA har bidragit med stora summor pengar till Adoptionscentrums projekt på ----. Vi vänder oss till er för att vi har all anledning att tro att korruption av svenska biståndspengar äger rum på ---- samt Adoptionscentrums agerande i frågan om barnmisshandeln.

Hur ser ert samarbete ut med Adoptionscentrum i allmänhet?
Hur ser ert samarbete med ---- ut idag och hur har det sett ut tidigare? Vilka bidrag har givits till organisationen och Adoptionscentrums projekt?

Vi föreslår att vi kan träffas och diskutera saken vidare.

Med vänlig hälsning
Linnea Karlsson, Sara Arrhusius och Josefine Jacobsson


From: ----@sida.se

To: lotusbarnen@hotmail.com
Subject: svar ang. stöd till barnhem i Orissa 
Date: Tue, 9 Aug 2011 11:38:37 +0000


Hej Linnea, Sara och Josefine!


 

Tack för ert email till Sida ang. förhållandena på ---- barnhemmet i Orissa. Vi beklagar att svaret dröjt. Tyvärr hamnade det mellan olika stolar i semestertid. Vi tar era uppgifter på stort allvar och kommer naturligtvis att följa upp detta. Då flera berörda personer på Sida fortfarande befinner sig på semester kommer vi att återkomma till er under nästa vecka.


 

Med vänliga hälsningar

 

 

----

Programhandläggare

 

 



NHRC


'
National Human Rights Comission (NHCR) är den högsta mänskligarättighets instansen i Indien. Då vi ansåg att barnen på barnhemmet var i behov av större beskydd än vad en eventuell utbildning i psykologi skulle medföra, tog vi kontakt med NHRC genom den jurist vi kontaktat, och en NGO i Varanasi. Den indiska regeringen är väl medveten om de stora missförhållanden barn lever under på barnhem i Indien, men utredningar rinner ständigt ut i sanden då utredarna har svårt att finna bevis i alla de otaliga fall av sexuella övergrepp och misshandel som sker. Både drabbade och vittnen befinner sig under ständiga hot och bejakar sin egen och sina familjers säkerhet högre än upprättelsen ett domstols beslut skulle medföra.
'
För att hjälpa barnen måste NHRC förstå att fallet och ärendet är högst aktuellt och att det svenska samhället ställer sig bakom den utredning som genomförs. Detta kommer att leda till en grundlig genomgång av organisationen som helhet. Utöver det har vi även bett om en utredning angående pengaskinger då det för oss är uppenbart att enbart en bråkdel av alla biståndspengar verkligen nått barnen. Media är kontaktade, och vi väntar på deras respons.
'
/Sara
'

'

March 2011

Attention National Human Rights Commission – New Delhi / India

Physical abuse and violence against children in orphanage in Orissa: ---

'

Honourable Chairman,

'

Systematic and grave violence of its orphans is a daily affair at --- in --- district of Orissa. Children are molested everyday by people like --- and ---. More people at the orphanage are involved in the abuse. A whole generation of Indians will be shattered for life because of this violence in orphanages in our country. Please protect these children and do investigate this matter at the earliest!

'

 


 


Ett förtydligande

Barnhemmet

Organisationen som är uppkallad efter barnhemmet ansvarar även för 4 skolor, ett antal miniföretag samt en läkarstation. Idag är dessa projekt finansierade av Sverige, Frankrike, Schweiz, inhemska donationer och är även statligt finansierat.

Om Svenska adoptionscentrum

Adoptionscentrum (AC) är en landstäckande organisation som adopterar barn från vårt barnhem. AC adopterar barn från 20 länder och bedriver biståndsverksamhet i 15 länder. Vi har varit i kontakt och suttit i möte med AC vid två tillfällen. Vid det första mötet var den ansvarige för barnhemmet/landsansvarig närvarande. På det tredje mötet deltog ansvarige för barnhemmet /landsansvarig samt chefen för utlandskontakter. De båda arbetar på adoptionscentrum och är avlönade.

I Adoptionscentrums namn arbetar en grupp människor ideellt med bistånd till barnhemmet och projekten omkring, bland annat med fadderverksamhet. Stora summor pengar går till barnhemmet varje år. I bloggen kommer vi att namnge denna organisation som "Den ideella organisationen".

/Linnea, Josefine och Sara


Nödvändiga krav

En av Adoptionscentrums underorganisationer har meddelat att de ännu inte betalat in årets bidrag till barnhemmet. Den pressen är viktig. Nu får vi bara hoppas att de snart ställer en rak och uttalad press på barnhemmet.

Varför du ska stanna på bloggen

Vi behöver varje klick. Barnen behöver varje sidvisning. Förutom att vi anser det vara viktigt att vart enda ett av våra barn får ett ansikte, ett namn och ett minne så betyder varje läsare mer än så. Barnen på bilderna lever i en verklighet av misshandel, förtryck och förnedring utan att någon av de ansvariga svenska organisationerna agerar.  De BEHÖVER ditt klick och det för oss närmare ett agerande.
Vi ses imorgon!
.

Josefine, Sara och Linnea

Nyare inlägg
RSS 2.0