Mitt i snon

Jag bara vet hur mycket ni skulle alska att se all den har snon.. Ni som trots den instangda varld ni lever i knappt slappte det vykort som pappa skickade till mig fran New York. Som ni tittade.
Jag vill bara ta er darifran.. Visa er varlden, visa att det faktiskt, trots allt, finns en plats for er har. Att ingen har ratt att saga nagot annat till er. DET finns en plats for er har ute, alskade barn, hur mycket manniskor i er narhet an forsoker missunna er den.
Det finns ingenting som jag onskar hogre an att vi kunde hjalpa er att hitta den. Den dar platsen bade inom och utom oss som vi har ratt till. Var egen vag, vart paradis, vart ode, var plats.. eller vad man kallar det. Jag onskar att vi kunde hitta det tillsammans.. och vem vet.. en dag kanske vara platser, vara oden, vara paradis, vara vagar korsas och da kan vi vandra tillsammns..
Men fram till dess sa star vi ensamma. Men ni ska veta, alskade barn, vi kommer alltid att vara dar med er. Trots att vara varldar ar helt skilda fran varandra av murar manniskor sjalva har byggt sa finns vi dar for fy fan vad vi inte slapper taget!!

Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0