En utflykt

Nu har vi ater igen lamnat plats at andra i Guest room och flyttat ner i tjejernas hostel. Det kandes lagom kul nar vi fick veta tidigt imorse att vi behovde flytta ut ur vart hem samma dag. Aven om jag tanker just nu att det nog inte ar sa smart att dricka en glas kranvatten (for forsta gangen) till lunchen sa ska jag inte klaga da Josefine ligger i feber. 

Hur som helst, idag var det dax for den arliga nyarsopicknicken och alla 83 barn hamtades och lamnades med tva jeepar. Vi kom till ett vackert stalle och an en gang pamindes jag om att jag befinner mig mitt i den indiska djungeln. Sanddjur, stora vackra insikter, fascinerande trad och vackra vidder. Gud vad vi har sett indien men anda inte sett nagonting alls under tiden har. Vi har verkligen sett indiens baksida. Det ar fa av vara barn som med handen pa hjartat kan saga att de tycker om sitt hemland. J. sa till mig igar "Maniskor kommer hit i nagra dagar och sager att de gillar Indien. Men de ser inte verkligheter. Du gillar vall inte Indien, syster?" Och jag svarade att det gor jag inte. Den dar indienfantasten jag en gang var kanns langt, langt borde och jag undrar om jag nagonsin hittar tillbaka igen.

Men fragan ar nar jag kande att jag var som allra mest i indien idag. Nar jag satt i solen, pa berget tillsammans med R. som vagrade lata mig  vara ensam for att jag var kvinna. Och utsikten var fantastisk, och mitt bland allt gront fanns ett litet, litet tempel i gul, orange och rott. Och min bror berattade om en oriyafilm och jag var inte riktigt dar men sa plotsligt sa forstar jag att det var en stor bat som haller pa att sjunka. Och jag kollar pa honom och sager horrudu, det dar ar ju Titanic. Han ler lite och sager att han tror att han sett en amerikansk version nagon gang. Men jag tror att jag kande mig annu mer att jag var i Indien nar jag blir inpressad i framsatet pa jeepen och vi hinner aka nagra meter innan jag kollar bak. Och nar jag kollar bak sa tror jag inte mina ogon. For visst har vi akt 10 stycken i en autoriscka, men dar star 30 ungar! De har pressat in 30 barn i en bil och alla sjunger och skrattar och det gor jag med. For i Sverige hade det suttit 6 barn pa sin hojd. 

Men aven i Indien sa blir man aksjuk och lilla M. hinner inte kliva ut ur bilen innan han spyr ner hela sig sjalv och inredningen. Och jag tar av honom kladerna och R. hjalper till att tvatta dom under pumpen. Man ar hardad efter 3 mander i indien, vad ar en lus eller 50 nar man i tre manader tvattat babisrumpor med hogerhanden och inte lyckats fa bort lukten av deras gula diarre pa flera timmar.

Linnea

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0