Jag saknar er, bröder!

Jag börjar känna det nu, hur långt borta ni verkligen är. Jag önskar så att jag kunde skicka er ett brev iallafall eller få höra er röst i telefonen. En dag ses vi igen, en dag ses vi igen...




























































Linnea


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0