G.



När den här pojken sa sitt namn, skrattade pojkarna runt omkring för att namnet var så långt och knasigt. Han log lite han också, för han ville vara till lags. Han ville alltid vara till lags men han lyckades aldrig.

När jag blundar kan jag se honom framför mig, där han står lite bortkommen på gården bland de andra barnen i sin gröna, trasiga skjorta och sina matchande shorts. När jag säger att han är vacker så himlar han med ögonen och suckar belåtet. 

När jag kramade honom, släppte han aldrig tagen. Han kramades helst i minst fem minuter innan han sprang iväg till de andra pojkarna. Alldeles belåten för det var inte mer än så han begärde. Kan ni tänka er att ändå går dag efter dag utan att han med sina mörka, vackra ögon någonsin blir kramad. Han blir slagen istället. I sina ögon är han värdelös för det är vad han har fått höra och känna i hela sitt liv. I deras ögon är han ingenting värd.  

Jag skulle vilja förklara hur han luktar. Men jag kan inte förklara det i ord. År av att ingen tagit hand om honom. Lukten av att varje kväll somna i gamla lakan alldeles ensam. För mig doftar det för jag älskar honom.

G. är så fin som en barn någonsin kan bli. Men ändå växer han upp ensam och oälskad i en värld där människor föraktar och spottar på honom. När vi var utanför barnhemmet gick människor i omvägar för att inte komma för nära. Ett man med ett nyföttbarn slog hårt i ryggen på hans vän. Livet innanför murarna gör ondare än så.  

Linnea


Kommentarer
Postat av: key

Det låter som en underbar pojke.

Otroligt bra och betydelsefull blogg, kollar in på den varje dag! Ni är så starka

2011-09-11 @ 18:02:45
Postat av: Diana

Herregud vilket fint och rörande inlägg! Vad känslosam man blir och tänk vad världen är hemsk ibland!

2011-10-29 @ 22:15:43
URL: http://propyn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0