Indien, Indien, Indien.

Det har verkligen varit vart all langtan tillbaka. Utan tvekan. New Delhi maste upplevas for att forstas. Alla dessa manniskor overallt, alla kvinnor i sarees, all smuts, allt damm. Att befinna oss har ar skrackblandad fortjusaning. Det ar omojligt for mig hur man kan lata sitt barn som precis lart sig ga sitta langst fram pa motoscykeln, utan hjalm i denna trafik! Eller hur kvinnorna sitter elegant och rakryggade med bagge benen pa en sida av motorcykeln, helt oberorda. Maste bara tilllagga att endast mannen har hjalm! Hur om helst, trafiken ar helt galen och manniskorna totalt oradda. Fantastiskt! 

Fast New Dehli ar sa mycket mer an trafiken. Alla hus sa enkla medan templerna det ena mer storslaget an det andra. Alla tempel vi besokt idag ar helt obeskrivliga. Ord kan inte forklara, och fotografera far man for det mesta inte. Kan bara saga att de ar som tagna ur en drom.

Om ni skulle se mig och Josefine i folkmassorna skulle ni nog skratta. Ett huvud langre, duggelt sa breda, svettiga och bleka. Vi ar sa knasigt uttittade. Det kan verkligen inte vara fult att glo i Indien. Man undrar standigt om de tycker vi ar exotiska och vackra eller om vi helt enkelt ser ut som uppsvallda grisar. Det ar standigt en overvagning. Vad vet jag, mer an att de alltid moter ens leende med ett leende.

Sist men inte minst maste jag beratta hur annorlunda New Dehli ar sen sist jag var har. Inte en endaste tiggare, inte ett endaste tiggande barn. Missforsta mig ratt, det ar fattigt. Men inte i narheten av den fattiga stad jag motte 2008. Vart ar alla taltvid vagkanten? Om jag ska vara arlig ar jag ganska saker pa att gotorna stadats infor Common Wealth Games. Det verkar hemskt, men sant for i varke gatuhorn star det poliser. 
                                                 
Linnea

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0