"Don't live faster then your angeles can fly"

Det sags att varje barn har en skyddsangel. En skyddsangel som vakar och ser. Men ibland snurrar livet for fort och den lilla skyddsangeln - for liten det ar den - hinner inte med.

Sa man faller.

Trots detta, trots att inga mjuka vingar fangade henne, sa har S- borjat le. Varje gang man kommer in i rummet sa skiner hennes lilla ansikte upp och de sma spada armarna stracks ut, bedjande. Jag minns hur hon bara for nagra veckor sedan knappt hade ork att sitta upp. Sma barn, aven ett sa tillsynes hopplost fall som S-, kan kanske resa sig upp igen. Och ifall hon skrattar lite hogre sa kanske, kanske hennes skyddsangel hor henne.

D-, var lilla elektriker, har nu tagit ett steg tillbaka for att tills vidare agna sig at annan sysselsattning. Idag hittade han en gammal petflska ute pa garden som han, efter uppenbar tankeverksamhet, borjade skruva av korken pa. Nar det sedan kom till att satta tillbaka den sa blev allting genast mer komplicerat, men det lilla pojken ar inte den som ger upp i forsta taget. Aven pa skotbordet agnade han tid at korken.

Bade S- och D- lever ensamma pa ett barnhem. De ar unga. S- har annu inte lart sig ga och D- ar ostadig pa fotterna, men de ar sma kampar. 

De lever pa ett hem for barn som fallit och fallit hart. De har fallit sa langt och sa lange att deras skyddsangar ar vilse. Oformogna att hitta dem. I deras unga liv har de levt snabbare an deras skyddsanglarna kan flyga, men snart kanske de blir funna igen.

Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0