Bara barn

De har barnen ar vardefulla. De har barnen ar goda manniskor. De skrattar, de grater och har huvudvark. Precis som vi: precis som vilken manniska som helst.

Men barnhemmet ar inte som vilken plats som helst. Det ar en plats dar 100 barn inte riktigt syns. Det finns ingen mojlighet till samtal med vuxna om sina fasor, radslor, hopp och drommar. Det finns inga foraldrar.

Jag trodde att jag kunde komma hit med min gladje och mitt skratt. Aldrig tidigare har jag kant mig sa naiv som denna dag. Det racker inte. Jag racker inte. Hur mycket jag an skulle vilja sa kan jag inte se alla tarar, fanga pojken som snubblade pa trappan pa vag ut fran matsalen eller sitta bredvid den lilla febriga flickan i tjejernas sovsal.

Dessa barn ar inte langre leende ansikten pa en bild. De har hjartan som slar, lugnor som andas, drommar om att komma till Bollywood eller om att bli doktor.

Aldrig har jag kant mig sa naiv som nar jag trodde att mitt skratt och mina leenden kunde racka till har. Har behovs ogon som orkar se och oron som orkar lyssna. Da kanske deras skratt och deras leenden kan forandra barnhemmet.

Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0