Massage

Ljusets laga fladdrar i det latta draget fran takflakten. Kastar langa skuggor over golvet och omsom holjer barnens ansikten i dunkel omsom far deras nu valbekanta drag att framtrada.

Hostlenas sammlingsal ar morkerlagd. Skymningsljuset stangs ute av fontrenas traluckor och tjocka tyger. Bortanfor rummets fyra vagger, i den dar andra varlden som vi kallar verklighet, sjunger faglarna sin kvallssang.

Men vi, vi befinner oss bortom tiden. Vart enda ljus lyser upp den varld som vi befinner oss i.

Flickorna sitter tva och tva. De i den framre raden med slutna ogon och benen i kors. Raka i ryggen med avslappnade ansikten. Som i somn. De i den bakre raden tittar uppmarksamt pa Linnea nar hon visar hur de ska massera sina systrar, sina vanner. Deras ogon glimat till i morkret, likt dyrbara adelstenar.

Nar jag passarar forbi i utkanten av ljuscirkel vrider nagra av barnen pa huvudet, ler tyst innan de ater vander sig om.

Meningen med massage ar avslappning och narhet, men jag behover inte ens rora vid dem for att en narhet ska skapas, en narhet som kommer att stracka sig over halva jorden.   

Josefine                                      


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0