En barfota promenad

No shuffles, no shuffles." Barnen sag pa oss i det bristfalliga ljuset fran gatlyktorna. Inga skor. Jag och Linnea sag pa varandra innan vi ledde ut dem genom grindarna, ut pa gatan. Vara barfota barn.

Ute vid den lilla marknaden - den marknad som man kommer till efter att man har passerat skraddaren och den lilla bokshoppen - sa tog vi tva autoriskor med fyra barn i varje.

Nar kom till Keonjhars centrum ledde vi in dem pa den lokala fruktmarknaden. Till skillnad fran dagtid sa var det denna svala vinterkvall lugnt och stilla. Barnen - som allt for sallan far lamna barnhemmets inmurade omrade -sag sig storogt omrking. I och med Kali Puja, den stora festivalen som pagar i Indien just nu, sa var husen behangda med ljussligor i alla tankbara farger och templet, Rahas Mandir, doftade av rokelse.

Efter fruktmarknaden och vart besok i templet tillagnat Krishna begav vi oss ut i samlad tropp pa Keonjhars smagator. I en butik kopte vi Coca Cola och choklad till alla innan vi tog tva Autoriskor hem.

Det var sann lycka. Sann lycka att fa halla en liten nervos pojke i handen medan vi tillsammans korsade gator eller klev over vattenpolar. Sann lycka att fa kanna att man var dar, just da i det ogonblicket. Att man for ett tag fick finnas dar for ett barn som inte har nagon. Kanske ar det en sjalvisk lycka for den gav mig sa mycket. Det enda som jag kan hoppas pa ar att den narheten som tva hander kan astadkomma, ett tillfalligt mote, att den lyckan delas av bada.

Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0