Att grata nagra tarar

Nar man skrapar ett kna nar man ar tre sa kramar mamma om en. Nar man drar ut sin forsta tand star pappa dar bredvid och appladerar en. Nar man for forsta gangen ska lamna hemmet for sexis star familjen samlad kring en for att fotografera.

Dessa barn har ingen. Ingen. Sa de grater inte. De grater inte annat an i hemlighet inombords.

Nar vi precis hade anlant till barnhemmet kunde jag anda se lyckan har. Jag sag fasaden och nojde mig med att se den. Det var enklast sa.

Men nar ett barn kommer och grater nagra tarar kan man inte blunda langre. S- var pa vag till flickornas hostel fran brunnen. Jag sag henne komma och vantade in henne sa att vi skulle kunna gora sallskap den sista biten.

S- ar en ganska inatvand , iakttagande flicka med klara ogon och ett vackert leende. Da hon gick pa en ganska ojamn stig tankte jag inte mer pa hennes hukande gang utan vantade talmodigt pa att hon skulle komma fram till mig.

Bara nagra meter ifran mig var det som om hennes lilla kropp skakade till. Hela hon fros i steget innan stora tarar valde nerfor hennes kinder.

Sa har, nastan en manad senare, vet jag fortfarande inte vad hennnes sorg gallde eller vad som smartade djupt dar inne. Jag holl bara om henne.

Aven om manga barn har gratit och skrattat hos en sedan dess kommer jag aldrig att glomma det ogonblicket. Det finns inprantat i hjartat. Det var som om den lilla indiska flickan dar pa gangen hade hallit nagot hemligt inom sig, nagot som hon ville att nagon annan, vem som helst som brydde sig tillrackligt, skulle fa se.

Sa hon grat nagra tarar.

Josefine  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
bloglovin
RSS 2.0