Adoptionscentrum blundar för att barnen blivit bestulna på sina madrasser

Innan och under tiden på barnhemmet samlade vi ca 30 000 SEK varav drygt 20 000 SEK gick till att köpa 100 liggunderlag, 100 madrasser och 100 filtar. Jag kan fortfarande känna uppgivenheten i min kropp när jag skrev detta inlägg.

Vår blogg var under tiden på barnhememt censurerad eftersom vi blivit beordrade från adoptionscentrum att inte skriva negativt om barnhemmet.

Den åttonde December 2010 skrev jag såhär.
Vintern har kommit

Om jag ska vara helt arlig sa sitter jag har och suckar. Forsoker skriva nagra rader och tar bort dom igen. Idag kanns det ganska meningslost att sitta har framfor datorn. Det kanns aven ganska meningslost att ga ner till barnen. De senaste dagarna har sugit allt hopp ur mig. For varje dag som gar kommer man barnen narmare. De oppnar upp sina hjartan med tarar och fa ord pa engelska. Man trostar, kramar och viskar fina ord pa oriya tillbaka. 

Jag vill sa garna kunna saga att jag stannar kvar, kunna saga att jag kommer alltid att finnas har. Som en bro over morka vatten ska jag bara dig. Men sa kommer verkligheten ikapp, det ar bara drygt fem veckor kvar. Det ar det sista jag tanker innan jag somnar och forsta jag tanker nar jag vaknar. Hur ska man kunna lamna kvar varldens finaste barn pa en sadan kall plats som denna? Pa en plats dar de berovas sin stolthet och sin formaga att kanna for andra.

Vintern har forovrigt kommit hit, det regnar och ar gratt och morkt ute. All personal satter pa sig allt de har for att halla varmen. Och vi blir tillsagda att inte ga utanfor barnhemmet i regnet, utan paraply for da blir vi sjuka. I hostel fryser barnen sa mycket att de inte kan sova. De sover i stort sett direkt pa betong och har knappt en ordentlig filt. R. berattade for mig igar att han inte kunnat sova pa hela natten for att han frysit. Dum som han ar, vacker som han ar hade han lanat ut sin tjocktroja till sin skolkompis och sedan inte fatt den tillbaka. Sin jacka hade han lanat ut till B. som lag i feber.  

Varje morgon star barnen i kylan och tvattar sig under pumparna. Den har kylan gor stamningen i hostel fruktansvart lag. Alla bara gar runt och huttrar. Nar jag vaknar mitt i natten for att jag fryser och tar en extra filt, i vart rum med stangda fonster kan jag inte lata bli att tanka pa mina hjartan som ligger ihopkrypna i hostel och inte har en extrafilt att hamta. 

Som ni forstar sa ar liggunderlag, filtar, madrasser och strumpor pa listan pa vad vi tycker behovs har och forhoppningsvis racker pengarna. Vi ska tillsammans med personalen gora en kalkyl pa vad de kan tankas kosta. En varm fleecefilt pa marknaden kostar 250 rupies, knappt 40 kronor. 

Glom forovrigt inte bort att vi har en PlusGiro for frivilliga bidrag. Snart sa kommer vi att pressentera var budget har pa pa bloggen sa att ni far en kansla for hur vi anvander pengarna. Just nu vantar vi pa paket fran Sverige med blandannat plastsnibbar, pipmuggar och nappar till Home Sweet home. Sa att varldens finaste bebisar inte ska behova ga med nerkissade och nerbajsade blojor. Sa att personalen inte ska behova pressa ihop bebisarnas kinder och halla sked efter sked med vatten. Sa att bebisarna inte ska behova grata och hosta och vara radda for att dricka.

PlusGiro: 158 49 09 -4

Linnea


När vi kom till barnhemmet kunde en bädd se ut såhär. En del barn hade inte ens madrasser:



Vårt inköp av madrasser dokumenterades här och glädjen var oerhörd bland de yngre barnen, de äldre kände en enorm tacksamhet men glädjen överskuggades av någonting annat. De visste att madrasserna inte var där för att stanna. Vår övertygelse var dock att de omöjligt kunde bli bestulna på detta eftersom mängderna var så stora och att det skulle synas direkt under Adoptionscentrum rutinbesök.


Inför Adoptionscentrums rutinbesök i september/obktober 2011 ber vi Myndigheten för Internationella adoptionsfrågor att be Adoptionscentrum om bildbevis på att madrasserna är kvar i bäddarna vilket görs. Bilderna vi får på barnen är skrämmande, de har magrat och de 100 madrasserna som vi köpte är inte kvar i bäddarna.
Adoptionscentrum slänger fram dessa bilder på barnen precis innan de lämnar mötet utan att detta har avslutats.




Någonting som skulle kunna vara 2 av de 100 madrasser vi köpte kan skymtas på en antal bilder i de bästa studenternas rum. En filt finns med på en av bilderna.

Utdrag ur mejlkonversation med Myndigheten för Internationella adoptionsfrågor 30 oktober 2011

"Bilderna visar på att barnen har magrat, att de är smutsiga och att de ser betydligt mer ovårdade ut (trots att de är uppklädda i sina finaste kläder) än under vår tid på barnhemmet samt att de madrasser vi inhandlade inte finns kvar i bäddarna. Dock är bilderna mörka och endast ett fåtal barn är porträtteradeså vi kan inte fastställa något med säkerhet även om vi är personligt övertygade om detta. Pojken ---, förståndshandikappad och bränskadad som tidigare under hösten besökte sjukhuset med bruten arm ochskadat knä är svullen i ansiktet, har blåtira på vänster öga samt fläskläpp och hack i underläppen. Pojken var extra utsatt för Baikunta Mishra och ni kan läsa om det våld vi bevittnat mot denna pojke i våra vittnesmål. I Saras vittnesmål kan ni läsa hur Baikunta Mishra hotar --- med ett sågblad nära hans ansikte."

Vi fick aldrig något svar på detta mejl.


/Linnea

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0