Mejlkonversation på plats i Indien mellan oss och personal på AC

Idag i Sveriges Radio hävdade Margret Josefsson att AC inte fick ta del av våra vittnesmål på plats i Indien. Detta är en ren lögn. Därför publicerar vi en del av den konversation vi hade med Adoptionscentrum under tiden på barnhemmet.

Den första 01 november 2010 får vi detta mejl från personal på AC söder.

”Usch, jag vet inte vad jag ska göra åt detta. Jag ska till AC på onsdag och ta upp det där (misshandeln).”



From: lotusbarnen@hotmail.com
To: ----@hotmail.com
Subject: RE: Hjalp
Date: Sun, 12 Dec 2010 11:25:08 +0100

Hej -----!!

------; du vet att vi beundrar dig som person for allt det du har gjort for dessa barn. Det ar helt otroligt och det du har gjort kan INGEN ta ifran dig.

Dock har vi nu hamnat i en situation som ar ohallbar. En av de anstallda i office, en viss "Mammu", misshandlar barnen kontinuerligt av anledningar som ar outgrundliga. Barnen lever under standigt hot fran honom, ett hot som kommer att fortsatta da de ar helt beroende av hans valvilja. Det ar fruktansvart. Hans handlingar begas pa rasistiska grunder och det han vill uppna, och ocksa uppnar, ar fornedring. Fornedring av dem som jamlika manniskor.

Barnen lever i ett snedvridet beroende. De kanner tacksamhet for allt han ger dem samtidigt som de ar skrackslagna for honom. Denna situation ger hans slag annu mer tyngd

En av de finaste, mest ordningsamma pojkarna i hostel har under var tid har blivit slagen minst tva ganger. Det ar ett tydligt bevis pa att de blir slagna oberoende av dem som manniskor. De skulle kunna uppna vilka mal som helst, gora vad som helst och de skulle anda bli psykiskt och fysiskt misshandlade.  

Det kan inte fortsatta sa har.

Vi har funnit oss i att husmodrarna slar och de vuxna som lever i standig kontakt med barnen. Det ar oerhort svart for tva outbilade kvinnor att ha ansvar for 82 barn i aldrarna 4-18 ar. Men det har ar annorlunda. Det har ar misshandal och ett brott mot internationell och indisk lag. Det ar rasism. Trots att kastsystemet nu ar olagligt sa styrs barnhemmet av dess osynliga lagar. Man behandlas efter sitt kast.

Vi vill lika lite som du att bidragen ska dras in fran det har barnhemmet men det maste snart bli en diskussion om det. Kanske helst redan nu nar vi ar har. Vi tre och Sara maste atminstone ha en oppen dialog om hur vi ska hantera det har tillsammans.

Jag tycker inte att vi ska gora nagonting overilat da det kan utsatta barnen for fara men vi maste handla pa nagot satt och vi maste handla  snart.

Det passerar otroliga summor pengar genom barnhemmet. Sveriges bidrag ar inte det enda som far MMSB att ga runt ekonomiskt utan ett flertal internationella organisationer hjalper till. Trots detta har barnen knappt nagra klader och de klader de har, har de fatt av sina familjer, de fryser for att de inte har ordentliga filtar och alla har inte liggunderlag trots att de ligger pa betongbaddar. Om det ar som vi misstanker sa finns det ett enormt pengasvinn, ett hal i ekonomin som vi inte ser.

Det finns inga anklagelser i detta mail endast en enorm uppgivenhet. Vi vet inte vad vi ska ta oss till bara att nagonting maste goras.

Med varme

Josefine och Linnea



Från: ----- [mailto:---@hotmail.com]
Skickat: den 16 december 2010 20:09
Till: ----- (Landansvarig, Adoptionscentrum)
Ämne: FW: Hjalp

 


Hej ----!

Här är brevet från Linnea och Josefine
Vi ses i morgon

Kram
-----
Hälsningar -----



From: -----@adoptionscentrum.se
To: ------@hotmail.com
Date: Fri, 17 Dec 2010 14:57:44 +0100
Subject: SV: Hjalp

Hej -----,

Det är jättebra att tjejerna gör oss uppmärksammade på det som händer. För oss är det ju helt oacceptabelt att barn blir utsatta för slag och misshandel. Som vi pratade om igår är det också viktigt att de talar med den högst ansvarige på MMSB- Sastry – om det de ser som de tycker är fel.

Jag vill inte på något sätt bagatellisera det som tjejerna rapporterar om, men jag vill att det vi hävdar ska vara sant. Därför har jag letat lite på nätet om barnaga i Indien för att ta reda på om barnaga verkligen går emot indisk lag. En artikel finns här http://www.sydsvenskan.se/varlden/article568013/Sa-ser-det-ut-i-olika-lander.html

I den hävdas att barnaga är förbjudet i 8 av de 28 delstaterna och i princip är lagen tandlös även där det är förbjudet. Jag vet inte hur det ser ut just i Orissa. Det kan tjejerna fråga Madhu. Om barnaga är förbjudet i Orissa får tjejernas argument ökad  tyngd när de tar upp det med ledningen.

Om barnaga i Sverige: http://www.barnombudsmannen.se/adfinity.aspx?pageid=4407

http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=5979

Hur det ser ut i Europa:

Beskrivning: Beskrivning: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4a/Corporal_punishment_in_Europe.svg/250px-Corporal_punishment_in_Europe.svg.png

Beskrivning: Beskrivning: http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/magnify-clip.png

Lagar om aga i Europa:

█▌ All form av aga förbjudet

█▌ Skolaga förbjudet, barnaga tillåtet

█▌ Skolaga och barnaga tillåtet

Barnaga i olika former är fortfarande tillåtet i de flesta länder, men ett antal länder har totalförbjudit alla former av barnaga: Sverige (1979), Finland (1983), Norge (1987), Österrike (1989), Cypern (1994), Danmark (1997), Lettland (1998),Kroatien (1999), Bulgarien (2000), Israel (2000), Tyskland (2000), Island (2003), Rumänien (2004), Ukraina (2004), Ungern (2005), Grekland (2006), Nederländerna (2007), Nya Zeeland (2007), Portugal (2007), Spanien (2007), Venezuela (2007), Uruguay (2007), Luxemburg (2008), Costa Rica (2008) och Moldavien (2008). [5] I USA är det tillåtet att aga olydiga barn, men det finns strikta restriktioner som skall förhindra fysiska skador. I ett fåtal amerikanska delstater, särskilt i sydstaterna, förekommer fortfarande skolaga. I Storbritannien får man ge barn lättare aga, utan att lämna märken. Skolaga är emellertid numera förbjuden, liksom i samtliga EU-länder.[6] I Brasilien lades ett förslag om att förbjuda aga i juli 2010.[7]

Det tjejerna och vi kan göra är att markera att vi anser att det är fel att barnen blir slagna, och att vi inte tror det gagnar NÅGON att detta sker. Vi kan också försöka förändra genom att visa på alternativ och verka för attitydförändringar, tex genom utbildningsprojekt. Att lämna barnen på MMSB i sticket som protest tror jag inte är en bra utväg.

Vänlig hälsning,

-----


 

Hej Linnea och Josefin!


Som ni ser så har jag tagit upp detta på Adoptionscentrum. Som ni också ser är det viktigt att när ni tar upp detta med aga och misshandel av barnen.
Det är också viktigt för er att veta att vi tycker att detta är oacceptabelt. Det ger er mer "kött på benen".

Det vore bra om ni kunde ta reda på om det är tillåtet med aga eller inte i Orissa.
Är det otillåtet får ert samtal mer kraft. I annat fall måste det ändå påpekas som oacceptabelt.

Hör av er hur ni tänker
Det är viktigt för oss.

Kram
----




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0