HotnhitNews.com vidarebefodrar öppet brev till the Chief Minister of Orissa

Igår uppmärksammade webtidningen HotnhitNews.com det öppna brev som PVCHR skrev till the Prime Minster of India för ett antal dagar sedan. Tidningen riktar uppmaningen nu även till the Chief Minster of Orissa, mr. Naveen Patnaik.
.
Ni finner artikeln HÄR.
.
Den uppmärksamhet barnens och personalens situation har fått i Indisk press och hos hos indiska människorättsorganisationer är avgörande för att en oberoende juridisk process ska kunna ske. Det ökar trycket på indiska myndigheter att agera.
.
Allmänhetens ställningstagande är lika avgörande här i Sverige. Den svenska myndigheten MIA har nu valt att informera sin indiska motsvarighet CARA om barnens situation efter ökad uppmärksamhet av svensk media. Uppmärksamheten och medvetenheten hos allmänheten har makten att förändra situationer. Vi ber er därför att fortsätta att läsa bloggen, sprida den vidare och gärna ställa frågor till oss om det är något ni tycker är oklart. Svenska myndigheter och ideella organisationer är inblandade och er medvetenhet tvingar dem till att ta sitt lagliga, etiska och medmänskliga ansvar.
/Josefine, Linnea och Sara

People's Vigilance Committee of Human Rights letter to Prime minister of India

Igår lade People's Vigilance Commitee of Human Rights upp ett brev till the prime minister of India, dr. Manmohan Singh.
.
I detta brev berättar den kända människorättsorganisationen om barnens svåra situation samt om personalens utsatta position. Lenin, the secretery general av PVCHR, uppmanar Prime Minster att:
.
"/.../ to immediate conduct enquiry through independent agency and provides security to the children."
.
Ni kan läsa hela brevet HÄR.
.
Vi ber är nu att stämma in i denna uppmaning. Gå in och kommentera på PVCHRs inlägg och sprid detta meddelande vidare. Genom att göra detta kommer ni hjälpa oss att påverka till att en obereoende undersökning kan ske på barnhemmet så att alla de som har lidit kan få upprättelse och att de barn och personal som bor på barnhemmet kan få en chans att läka.
/Josefine, Linnea och Sara

Merparten av barnen hade inga skor när vi kom till barnhemmet


Barnen ska utbildas i sina rättigheter...

... och sedan lyssnar man inte när de hotar med att begå självmord för att undgå de brott de utsätts för. Eller när personalen anmäler sin chef för sexuella trakasserier.

"Utbildningen som påbörjats handlar om barnens rättigheter och utveckling, livskunskap och värdegrundsarbete. Både personal och de äldre barnen ska utbildas eftersom det är viktigt att barnen också känner till sina rättigheter och möjligheter. Samtidigt måste de vuxna förstå hur viktig deras roll och ansvarstagande är för barnens utveckling, säger Margret Josefsson." Fria Tidningen 02 september 2011



Fria Tidningen uppmärksammar barnhemmet!

Volontärer slog larm: Nu granskas det indiska barnhemmet

Inrikes |

I höstas rapporterade Fria Tidningen om systematiska övergrepp på ett barnhem i Indien efter vittnesmål från volontärer. Nu har indiska myndigheter inlett en utredning om sexuella trakasserier. Men Svenska adoptionscentrum, som samarbetar med barnhemmet, har en annan bild av situationen. Läs här

 



Fria tidningen uppmärksammade barnens situation redan i september 2011. Läs här

Såhär låter det då:


Adoptionscentrum tillbakavisar kritiken


Svenska Adoptionscentrum tillbakavisar kritiken om att de inte agerat tillräckligt. Kommunikationschef Margret Josefsson säger att det har gjorts flera inspektioner på barnhemmet men att man inte har hittat några bevis för volontärernas anklagelser.

 

– Barnhem är inga bra hem för barn att växa upp i och kroppslig bestraffning sker tyvärr på många barnhem runt om i världen. Skiljelinjen mellan oss och volontärerna går i hur vi ska arbeta med problemet. Volontärerna vill att vi ska avsätta ledningen, men vi är endast en samarbetspartner och driver inte barnhemmet. Vi tror istället på samarbete och utbildning av både personal och de äldre barnen, säger Margret Josefsson, som är kommunikationschef på Adoptionscentrum.

 

Hon säger att barnhemmet har fått sin licens godkänd från den indiska tillsynsmyndigheten CARA, som de har fortlöpande kontakt med. Adoptionscentrum utför också egna inspektioner flera gånger varje år. Fokus på inspektionerna ligger dock på adoptionsavdelningen.

 

– Det är delstatsregeringen som utövar tillsynen av barnhemmet och det sköts inom de indiska tillsynsramarna, säger Margret Josefsson.

 

Adoptionscentrum har påtalat de brister i barnhemmet som de uppmärksammat under inspektioner, men tror inte att avsättandet av personal är en lösning på problemet eftersom det inte finns garantier för att nästa person behandlar barnen bättre. De siktar hellre på strukturförändringar som lösning för att förbättra situationen för barn och anställda.

 

– Utbildningen som påbörjats handlar om barnens rättigheter och utveckling, livskunskap och värdegrundsarbete. Både personal och de äldre barnen ska utbildas eftersom det är viktigt att barnen också känner till sina rättigheter och möjligheter. Samtidigt måste de vuxna förstå hur viktig deras roll och ansvarstagande är för barnens utveckling, säger Margret Josefsson.

 

På frågan om varför de inte ställt sig bakom volontärernas anmälan till National human rights commission (NHRC) svarar Margret Josefsson att polisen gjorde inspektioner på barnhemmet under två veckors tid i våras men att de inte fann några bevis som stödjer anklagelserna.

 

– Vi ställde oss inte bakom anmälan då vi inte kände igen beskrivningen av situationen på barnhemmet som fanns där. Efter anmälan till NHRC gjorde polisen inspektioner på barnhemmet utan att finna något som stödjer anklagelserna. Biståndsprojekten granskas dessutom av revisorer som hittills inte funnit misstankar om korruption, säger hon.




Ett stort tack till Fria som för andra gången uppmärksammar barnen akuta situation!



MIA informerar CARA



Idag fick vi ett mejl av Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (Mia). Äntligen har de bjudit in oss till att informera den indiska myndigheten CARA. Detta är i enlighet med Mias instruktioner och vi tycker att det är mycket synd att det har behövts mediapåtryck för för att detta ska ske.

Men framförallt är vi oerhört tacksamma, eftersom att detta på sikt kommer att förändra barnens situation och det är det enda som är viktigt och det enda vi kämpar för. Med andra ord är detta en mycket god nyhet!

/Linnea, Sara och Josefine

Adoptionscentrum blundar för att barnen blivit bestulna på sina madrasser

Innan och under tiden på barnhemmet samlade vi ca 30 000 SEK varav drygt 20 000 SEK gick till att köpa 100 liggunderlag, 100 madrasser och 100 filtar. Jag kan fortfarande känna uppgivenheten i min kropp när jag skrev detta inlägg.

Vår blogg var under tiden på barnhememt censurerad eftersom vi blivit beordrade från adoptionscentrum att inte skriva negativt om barnhemmet.

Den åttonde December 2010 skrev jag såhär.
Vintern har kommit

Om jag ska vara helt arlig sa sitter jag har och suckar. Forsoker skriva nagra rader och tar bort dom igen. Idag kanns det ganska meningslost att sitta har framfor datorn. Det kanns aven ganska meningslost att ga ner till barnen. De senaste dagarna har sugit allt hopp ur mig. For varje dag som gar kommer man barnen narmare. De oppnar upp sina hjartan med tarar och fa ord pa engelska. Man trostar, kramar och viskar fina ord pa oriya tillbaka. 

Jag vill sa garna kunna saga att jag stannar kvar, kunna saga att jag kommer alltid att finnas har. Som en bro over morka vatten ska jag bara dig. Men sa kommer verkligheten ikapp, det ar bara drygt fem veckor kvar. Det ar det sista jag tanker innan jag somnar och forsta jag tanker nar jag vaknar. Hur ska man kunna lamna kvar varldens finaste barn pa en sadan kall plats som denna? Pa en plats dar de berovas sin stolthet och sin formaga att kanna for andra.

Vintern har forovrigt kommit hit, det regnar och ar gratt och morkt ute. All personal satter pa sig allt de har for att halla varmen. Och vi blir tillsagda att inte ga utanfor barnhemmet i regnet, utan paraply for da blir vi sjuka. I hostel fryser barnen sa mycket att de inte kan sova. De sover i stort sett direkt pa betong och har knappt en ordentlig filt. R. berattade for mig igar att han inte kunnat sova pa hela natten for att han frysit. Dum som han ar, vacker som han ar hade han lanat ut sin tjocktroja till sin skolkompis och sedan inte fatt den tillbaka. Sin jacka hade han lanat ut till B. som lag i feber.  

Varje morgon star barnen i kylan och tvattar sig under pumparna. Den har kylan gor stamningen i hostel fruktansvart lag. Alla bara gar runt och huttrar. Nar jag vaknar mitt i natten for att jag fryser och tar en extra filt, i vart rum med stangda fonster kan jag inte lata bli att tanka pa mina hjartan som ligger ihopkrypna i hostel och inte har en extrafilt att hamta. 

Som ni forstar sa ar liggunderlag, filtar, madrasser och strumpor pa listan pa vad vi tycker behovs har och forhoppningsvis racker pengarna. Vi ska tillsammans med personalen gora en kalkyl pa vad de kan tankas kosta. En varm fleecefilt pa marknaden kostar 250 rupies, knappt 40 kronor. 

Glom forovrigt inte bort att vi har en PlusGiro for frivilliga bidrag. Snart sa kommer vi att pressentera var budget har pa pa bloggen sa att ni far en kansla for hur vi anvander pengarna. Just nu vantar vi pa paket fran Sverige med blandannat plastsnibbar, pipmuggar och nappar till Home Sweet home. Sa att varldens finaste bebisar inte ska behova ga med nerkissade och nerbajsade blojor. Sa att personalen inte ska behova pressa ihop bebisarnas kinder och halla sked efter sked med vatten. Sa att bebisarna inte ska behova grata och hosta och vara radda for att dricka.

PlusGiro: 158 49 09 -4

Linnea


När vi kom till barnhemmet kunde en bädd se ut såhär. En del barn hade inte ens madrasser:



Vårt inköp av madrasser dokumenterades här och glädjen var oerhörd bland de yngre barnen, de äldre kände en enorm tacksamhet men glädjen överskuggades av någonting annat. De visste att madrasserna inte var där för att stanna. Vår övertygelse var dock att de omöjligt kunde bli bestulna på detta eftersom mängderna var så stora och att det skulle synas direkt under Adoptionscentrum rutinbesök.


Inför Adoptionscentrums rutinbesök i september/obktober 2011 ber vi Myndigheten för Internationella adoptionsfrågor att be Adoptionscentrum om bildbevis på att madrasserna är kvar i bäddarna vilket görs. Bilderna vi får på barnen är skrämmande, de har magrat och de 100 madrasserna som vi köpte är inte kvar i bäddarna.
Adoptionscentrum slänger fram dessa bilder på barnen precis innan de lämnar mötet utan att detta har avslutats.




Någonting som skulle kunna vara 2 av de 100 madrasser vi köpte kan skymtas på en antal bilder i de bästa studenternas rum. En filt finns med på en av bilderna.

Utdrag ur mejlkonversation med Myndigheten för Internationella adoptionsfrågor 30 oktober 2011

"Bilderna visar på att barnen har magrat, att de är smutsiga och att de ser betydligt mer ovårdade ut (trots att de är uppklädda i sina finaste kläder) än under vår tid på barnhemmet samt att de madrasser vi inhandlade inte finns kvar i bäddarna. Dock är bilderna mörka och endast ett fåtal barn är porträtteradeså vi kan inte fastställa något med säkerhet även om vi är personligt övertygade om detta. Pojken ---, förståndshandikappad och bränskadad som tidigare under hösten besökte sjukhuset med bruten arm ochskadat knä är svullen i ansiktet, har blåtira på vänster öga samt fläskläpp och hack i underläppen. Pojken var extra utsatt för Baikunta Mishra och ni kan läsa om det våld vi bevittnat mot denna pojke i våra vittnesmål. I Saras vittnesmål kan ni läsa hur Baikunta Mishra hotar --- med ett sågblad nära hans ansikte."

Vi fick aldrig något svar på detta mejl.


/Linnea

Svar på tal Nyheter hela dagen!


När jag hör er försvara sig med näbbar och klor, när jag hör er förvrida sanningen och komma med rena lögner för att förvirra allmänheten då känner jag att det är en sak att ni inte värderar eller inte tror på våra vittnesmål. Att ni inte anser att vi som personer är förmögna att förmedla vad vi ser och vad vi hör. Det är bara helt befängt.

Men däremot att ni inte tar barnen och personalens vittnesmål på allvar, det är oförlåtligt. Det är detta som vi känner oss tvungna att uppmärksamma. Att barn och person, i ett och ett halvt bönar och ber om hjälp men att ni inte lyfter ett finger för att ta deras desperata rop på allvar. Vi har vidarebefodrat barnens egna ord och meningar, precis så som de är men ni har inte brytt er över huvudtaget. Istället har ni sopat det under mattan och oroat er för organisationens rykte.

Att barn går till tågstationen och hotar men att begå självmord är inte tillräckligt.

Barnen sätter sin framtid på spel och är medvetna om bestraffningen men ändå så gör dem det och inte för sin egen skull utan för de yngre barnen. Kan de bli mer desperata medan ni rullar tummarna här hemma i Sverige? När personalen går ut i Times of India, finns ni då där och ger ert beskydd efter att i 30 år samarbetet med ledningen? Nej! Istället ifrågasätter ni er egen personal, kvinnor som sliter dag ut och dag in med att ta hand om barnen under de mest vidriga omständigheter.

Ni sparkar inte på de som ligger, ni spottar de mest övergivna barn och kvinnor i ansiktet när de ber om nåd.

/Linnea

Lyssna på Alltid nyheter

Här kan ni lyssna på Nyheter hela dagen, som sändes idag klockan 16.30. Ibland har man otur och nätverket dog under programmet. Så endast en del av Josefines uttalande är med. Det är dålig kvalité men det bästa vi kan komma med för tillfället. Imorgon kommer vi med kritik.

http://soundcloud.com/linnea-karlsson/audio-recording-on-wednesday

/Linnea, Sara och Josefine

Mejlkonversation på plats i Indien mellan oss och personal på AC

Idag i Sveriges Radio hävdade Margret Josefsson att AC inte fick ta del av våra vittnesmål på plats i Indien. Detta är en ren lögn. Därför publicerar vi en del av den konversation vi hade med Adoptionscentrum under tiden på barnhemmet.

Den första 01 november 2010 får vi detta mejl från personal på AC söder.

”Usch, jag vet inte vad jag ska göra åt detta. Jag ska till AC på onsdag och ta upp det där (misshandeln).”



From: lotusbarnen@hotmail.com
To: ----@hotmail.com
Subject: RE: Hjalp
Date: Sun, 12 Dec 2010 11:25:08 +0100

Hej -----!!

------; du vet att vi beundrar dig som person for allt det du har gjort for dessa barn. Det ar helt otroligt och det du har gjort kan INGEN ta ifran dig.

Dock har vi nu hamnat i en situation som ar ohallbar. En av de anstallda i office, en viss "Mammu", misshandlar barnen kontinuerligt av anledningar som ar outgrundliga. Barnen lever under standigt hot fran honom, ett hot som kommer att fortsatta da de ar helt beroende av hans valvilja. Det ar fruktansvart. Hans handlingar begas pa rasistiska grunder och det han vill uppna, och ocksa uppnar, ar fornedring. Fornedring av dem som jamlika manniskor.

Barnen lever i ett snedvridet beroende. De kanner tacksamhet for allt han ger dem samtidigt som de ar skrackslagna for honom. Denna situation ger hans slag annu mer tyngd

En av de finaste, mest ordningsamma pojkarna i hostel har under var tid har blivit slagen minst tva ganger. Det ar ett tydligt bevis pa att de blir slagna oberoende av dem som manniskor. De skulle kunna uppna vilka mal som helst, gora vad som helst och de skulle anda bli psykiskt och fysiskt misshandlade.  

Det kan inte fortsatta sa har.

Vi har funnit oss i att husmodrarna slar och de vuxna som lever i standig kontakt med barnen. Det ar oerhort svart for tva outbilade kvinnor att ha ansvar for 82 barn i aldrarna 4-18 ar. Men det har ar annorlunda. Det har ar misshandal och ett brott mot internationell och indisk lag. Det ar rasism. Trots att kastsystemet nu ar olagligt sa styrs barnhemmet av dess osynliga lagar. Man behandlas efter sitt kast.

Vi vill lika lite som du att bidragen ska dras in fran det har barnhemmet men det maste snart bli en diskussion om det. Kanske helst redan nu nar vi ar har. Vi tre och Sara maste atminstone ha en oppen dialog om hur vi ska hantera det har tillsammans.

Jag tycker inte att vi ska gora nagonting overilat da det kan utsatta barnen for fara men vi maste handla pa nagot satt och vi maste handla  snart.

Det passerar otroliga summor pengar genom barnhemmet. Sveriges bidrag ar inte det enda som far MMSB att ga runt ekonomiskt utan ett flertal internationella organisationer hjalper till. Trots detta har barnen knappt nagra klader och de klader de har, har de fatt av sina familjer, de fryser for att de inte har ordentliga filtar och alla har inte liggunderlag trots att de ligger pa betongbaddar. Om det ar som vi misstanker sa finns det ett enormt pengasvinn, ett hal i ekonomin som vi inte ser.

Det finns inga anklagelser i detta mail endast en enorm uppgivenhet. Vi vet inte vad vi ska ta oss till bara att nagonting maste goras.

Med varme

Josefine och Linnea



Från: ----- [mailto:---@hotmail.com]
Skickat: den 16 december 2010 20:09
Till: ----- (Landansvarig, Adoptionscentrum)
Ämne: FW: Hjalp

 


Hej ----!

Här är brevet från Linnea och Josefine
Vi ses i morgon

Kram
-----
Hälsningar -----



From: -----@adoptionscentrum.se
To: ------@hotmail.com
Date: Fri, 17 Dec 2010 14:57:44 +0100
Subject: SV: Hjalp

Hej -----,

Det är jättebra att tjejerna gör oss uppmärksammade på det som händer. För oss är det ju helt oacceptabelt att barn blir utsatta för slag och misshandel. Som vi pratade om igår är det också viktigt att de talar med den högst ansvarige på MMSB- Sastry – om det de ser som de tycker är fel.

Jag vill inte på något sätt bagatellisera det som tjejerna rapporterar om, men jag vill att det vi hävdar ska vara sant. Därför har jag letat lite på nätet om barnaga i Indien för att ta reda på om barnaga verkligen går emot indisk lag. En artikel finns här http://www.sydsvenskan.se/varlden/article568013/Sa-ser-det-ut-i-olika-lander.html

I den hävdas att barnaga är förbjudet i 8 av de 28 delstaterna och i princip är lagen tandlös även där det är förbjudet. Jag vet inte hur det ser ut just i Orissa. Det kan tjejerna fråga Madhu. Om barnaga är förbjudet i Orissa får tjejernas argument ökad  tyngd när de tar upp det med ledningen.

Om barnaga i Sverige: http://www.barnombudsmannen.se/adfinity.aspx?pageid=4407

http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=5979

Hur det ser ut i Europa:

Beskrivning: Beskrivning: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4a/Corporal_punishment_in_Europe.svg/250px-Corporal_punishment_in_Europe.svg.png

Beskrivning: Beskrivning: http://bits.wikimedia.org/skins-1.5/common/images/magnify-clip.png

Lagar om aga i Europa:

█▌ All form av aga förbjudet

█▌ Skolaga förbjudet, barnaga tillåtet

█▌ Skolaga och barnaga tillåtet

Barnaga i olika former är fortfarande tillåtet i de flesta länder, men ett antal länder har totalförbjudit alla former av barnaga: Sverige (1979), Finland (1983), Norge (1987), Österrike (1989), Cypern (1994), Danmark (1997), Lettland (1998),Kroatien (1999), Bulgarien (2000), Israel (2000), Tyskland (2000), Island (2003), Rumänien (2004), Ukraina (2004), Ungern (2005), Grekland (2006), Nederländerna (2007), Nya Zeeland (2007), Portugal (2007), Spanien (2007), Venezuela (2007), Uruguay (2007), Luxemburg (2008), Costa Rica (2008) och Moldavien (2008). [5] I USA är det tillåtet att aga olydiga barn, men det finns strikta restriktioner som skall förhindra fysiska skador. I ett fåtal amerikanska delstater, särskilt i sydstaterna, förekommer fortfarande skolaga. I Storbritannien får man ge barn lättare aga, utan att lämna märken. Skolaga är emellertid numera förbjuden, liksom i samtliga EU-länder.[6] I Brasilien lades ett förslag om att förbjuda aga i juli 2010.[7]

Det tjejerna och vi kan göra är att markera att vi anser att det är fel att barnen blir slagna, och att vi inte tror det gagnar NÅGON att detta sker. Vi kan också försöka förändra genom att visa på alternativ och verka för attitydförändringar, tex genom utbildningsprojekt. Att lämna barnen på MMSB i sticket som protest tror jag inte är en bra utväg.

Vänlig hälsning,

-----


 

Hej Linnea och Josefin!


Som ni ser så har jag tagit upp detta på Adoptionscentrum. Som ni också ser är det viktigt att när ni tar upp detta med aga och misshandel av barnen.
Det är också viktigt för er att veta att vi tycker att detta är oacceptabelt. Det ger er mer "kött på benen".

Det vore bra om ni kunde ta reda på om det är tillåtet med aga eller inte i Orissa.
Är det otillåtet får ert samtal mer kraft. I annat fall måste det ändå påpekas som oacceptabelt.

Hör av er hur ni tänker
Det är viktigt för oss.

Kram
----




Alltid Nyheter

Vi kommer snart att lägga upp inslaget här på bloggen med våra kommentarer. Vi är mycket tacksamma för programmet och det visar tydligt på ACs ställningstagande och hur de hanterar frågan.

Stort tack till Nyheter hela dagen, Sveriges Radio!


Alltid Nyheter

Idag var Josefine med på Alltid Nyheter/Sveriges Radio. Det direktsänds på webben 16.30

Lyssna här 16. 30 Alltid Nyheter



DN rapporterar

Idag rapporterar DN om barnen på barnhemmet. Vi tycker att det är förkastligt att Adoptionscentrum (AC) förvrider sanningen och inte tar sitt ansvar för att hjälpa barnen när de befinner sig i en sådan utsatt situation. Att säga att man har begränsat "handlingsutrymme" när det under mer än ett år har strömmat in allvarliga anklagelser om barnmisshandel känns väldigt underligt. Anklagelserna riktar sig mot de män AC anförtror biståndspengar, adoptionssumman och adoptionsförmedlingsprocessen och dessa anklagelser innebär grova brott mot indisk lag.

Är inte AC som internationell adoptionsorganisation skyldig till att medverka till att lag efterlevs?

.
När vi rapporterade för första gången om misshandeln så var de väldigt angelägna om att på stanna kvar på barnhemmet. Vid denna tidpunkt hade de nya riktilinjerna inte kommit.

"Vi kan inte ställa några krav för då kommer de att kasta ut oss."

"Ni underskattar lilla Adoptionscentrums inflytande i Indien"


Den polisrapport som AC relaterar till grundades på en undersökning som gjordes när vi volontärer själva skickade in en anmälan genom PVCHR till National Human Right Commission. Polisundersökningen gjordes innnan våra vittnesmål hade kommit och därför blev resultat att anmälan saknade grunder. (Är ni intresserade av att läsa våra vittnesmål? Skicka ett mejl!) Denna undersökning gjordes av den lokala polisen... 
.
Det var sedan meningen att det skulle sättas igång en andra, grundläggande utredning men denna har uteblivit. Varför? AC har vägrat att stå bakom vår anmälan och genom sitt fortsatta arbete på plats så har de legitimerat misshandlarna och motarbetet vår anmälan.
.
"MMSB (barnhemmet) har stora problem med den ryktesspridning som har kommit av er anmälan. "Secretary"(chefen) frågar mig: Vad vill tjejerna? Och då svarar jag att jag vet inte vad tjejerna vill."
- anställd på Adoptionscentrum
.
Barnhemmets personal har själva, besvarat angklagelserna med:
.
"Vittnesmålen är falska, det kan svenska Adoptionscentrum bekräfta"
.
Genom ACs fortsatta bidragsverksamhet och fortsatta adoptionsverksamhet på plats så har tre svenska volontärers vittnesmål inte vägt tungt i de stora högarna av papper hos indiska myndigheter...Ett samarbete med en internatioell organisation måste ju betyda att allt är väl, speciellt som den internationella organisationens ansvariga är informerade om anklagelserna mot männen de samarbetar med? Inte sant?
.
När vi åkte hade vi stöd från Adoptionscentrum men när vi åkte hem fanns stödet inte längre där. När vi kom med våra vittnesmål ville ingen längre veta av oss...
.
De 15 volontärer som man pratar om har arbetet på barnhemmet under en period av 30 år. Vi är de första volontärerna som stannat så länge som tre månader på många, många år.
.
Det är synd att Myndigheten för Internationella adoptionsfrågor (MIA) inte konfronteras. De har varit delaktiga i hela processen men igonerat ACs agerande. MIA har brutit mot sina instruktioner och istället hållt nordens största adoptionsförmedling bakom ryggen och JO har låtit MIA:s formella fel passera utan några kommentarer till varför. (JO-anmälan)




Adoptionscentrum kritiseras för samarbete med indiskt barnhem

Publicerad i dag 07:00

Volontärarbetare har larmat om systematisk misshandel på ett barnhem i Indien. En utredning om sexuella trakasserier är inledd. Det utpekade barnhemmet samarbetar med svenska Adoptionscentrum, men organisationen har inte samma bild som de anmälande kvinnorna.

Det handlar om barnhemmet Manoj Manjari Sishu Bhawan i Keonjhar, delstaten Orissa... LÄS HÄR

Times of India uppmärksammar barnhemmet

Artikeln finns att läsa här. Äntligen kommer sanningen fram! Nu behöver vi verkligen hjälp och vi ber er alla med facebook att rekomendera artikeln. På detta sätt kan vi visa vårt stöd från Sverige!


Sexual harassment charge against orphanage secy


TNN May 10, 2012, 07.32AM IST
Tags:

BHUBANESWAR: Inmates and staff of Manoj Manjari Sishu Bhawan, an orphanage in Keonjhar, on Wednesday brought allegations of sexual harassment, physical torture and misappropriation of funds against the secretary of the institute. They lodged a complaint with the State Commission for Women and have also written to the state government.

 

"The secretary of the institution made sexual advances towards me. He also asked me to go out of the town with him. When I refused he abused me in filthy language and sacked me," said Sasmita Bharti, a house mother of the orphanage.


She said four women staff have been sacked in the last couple of months without any valid reason. The employess ofthe bhawan staged a dharna in front of the institute on May 2 and joined work following the assurance of the additional district magistrate.

 

"It has become difficult for women to work in the institute because of the atrocities of the secretary. We informed the collector, district social welfare officer and police about it. When no action was taken we decided to lodge a complaint with the State Commission for Women," said Parbati Jena, another employee. "The same secretary was dismissed by collector following an enquiry into alleged physical torture of inmates in 2008. But using his power he joined the institute again last year," said Jena.

 

The inmates also alleged that the authorities are providing substandard food and torturing them. Refuting the allegations, secretary of the Shishu Bhawan S N Mishra said that those were false and baseless. "It is a conspiracy against me. These staff are on temporary basis for short term and their jobs are extended if their work is satisfactory. Since these employees neglected their duties their terms were not extended following which they brought such allegations against me. I am also urging the State Commission for Women to conduct an enquiry into the case."

 

Chairperson of state commission for women Jyoti Panigrahi said, "I received the petition filed by the inmates and staff of the institute. We would make a field visit and conduct an enquiry if required."


/Linnea, Sara och Josefine


Ett kort samtal som sade väldigt mycket



Tidigare imorse ringde vi till JO för att höra om de hade mottagit det brev vi skickade i samband med att vi fick avslag på vår JO-anmälan (JO-Brev). I detta brev påpekade vi att det är underligt hur de inte kunde fortsätta undersökningarna av MIA när de så uppenbart hade brutit mot några av de mest grundläggande lagarna för myndighetens funktion; det vill säga att samarbeta med sin indiska motsvarighet CARA till skydd av barn.
.
När vi ännu inte hade fått något svar från vår handläggare beslutade vi oss följaktligen för att ringa upp henne för att ta del av JO:s egen motivation till deras ställningstagande. Detta kände vi var ett mycket motiverat ifrågasättande av deras beslut då det rörde sig om ett formellt fel som begåtts av myndigheten och ett fel som därmed ligger inom JO:s tillsynsområde. En motivation till JO:s beslut  är något som vi som medborgare borde kunna kräva.
.
Detta svar fick medborgarna: Vi motiverar inte våra beslut. Vi fungerar inte som juridiska rådgivare till varför ett visst beslut har fattats.

/Josefine, Linnea och Sara

Öppet brev till Margret Josefsson


Margret Josefsson,

Följande är era uttalanden från Tv4s nyhetssändning 9 Maj.

"Kvinnorna anmälda saken till svenska adoptionscentrum och förväntade sig ett snabbt agerande men så är inte fallet.
Vi har ju samarbetet med det här barnhemmet under en lång period och vi kan se att det snarare har skett förbättringar för barnen när det gäller möjlighet till skolgång, när det gäller möjligheten att få utbildad personal och så vidare..."

Regelrätt misshandel har ni inte fått några rapporter om?
Inte att det skulle försekomma en regelrättig misshandel av barn, nej."

Vi har i ett och ett halvt års tid rapporterat om att det på barnhemmet försiggår en blodig och systematisk misshandel. Vi har lämnat över 10 sidor av skriftliga vittnesmål. Utöver detta har ni fått ta del av barnens och ---s vittnesmål. Den 16 februari 2011 överlämnades till er ett dokument med de äldre pojkarnas underskrifter på att de dagligen är utsatta för våld och med en vädjan om stöd i att avsätta "Mammu". Detta innan att "Secretary" återinsattes på sin post efter att tidigare blivit avsatt på grund av grov misshandel och sexuella övergrepp av barn och personal.

Den femtonde mars, för mindre än 2 månader sedan var vi på ert kontor och informerade förbundsdirektör Birgitta Lönnemar och
Chef utland Eva Hedén om att 16 pojkar, 5 dagar tidigare hotat med att begå självmord för att de förvägrats göra sin röst hörd angående misshandeln de yngre barnen utsätts för. Deras handling uppmärksammades i lokal media.

Vår fråga till dig Margret är följande:

Hur kan du i svenska nyheter påstå att ni (AC) inte har blivit informerade om att det förekommer en regelrätt misshandel av barn på barnhemmet?

Slutligen vill vi tillägga att det vore illa om ni inte kundat se förbättringar på barnhemmet efter 30 års samarbete.

Hälsningar,
Linnea, Sara och Josefine


Tv4 uppmärksammar ACs och MIAs agerande

Igår sändes ett kort nyhetsinslag om misshandeln på det barnhem vi arbetade på under 2010-2011. Adoptionscentrum och Myndigheten för internationella adoptionsfrågor ställdes några frågor om sitt ställningstagande, agerande och sin kontakt med barnhemmet samt de indiska myndigheterna. Vi är mycket tacksamma för att Tv4 tog kontakt med oss och förstår deras begränsningar relaterade till främst tidsbestämmelser. Inslaget var kort och visar endast en del av det som vi vill rikta fokus mot. Nedan följer våra reflektioner svar på några uttalanden.

 

Nyhetsinslaget går att se HÄR

 

Främst riktar vi fokus mot MIA:s kommentar om att de ej kan föreskriva vad indiska myndigheter ska göra. Detta påstående är felaktigt och bottenlöst. Vi är övertygade om att MIA i själva verket är väl medvetna om det regelverk myndigheten är stiftad under, till exempel Barnkonventionen. Följ denna länk för mer information (Haagkonvetionen)

 

Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, beskriver MIA:s skyldigheter mycket tydligt. Enligt artikel 6 gäller: ”Varje fördragsslutande stat ska utse en centralmyndighet som skall ha till uppgift att fullgöra de skyldigheter som åläggs sådana myndigheter enligt denna konvention”. MIA är denna centralmyndighet i ”mottagarlandet” Sverige. CARA (Central Adoption Resource Authority) är den motsvarande myndigheten i Indien, varifrån de adopterade barnen kommer.

 

Enligt artikel 7 gäller vidare:

 

  1. Centralmyndigheterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan de berördamyndigheterna i sina stater för att skydda barn och för att uppnå de övriga målen med denna konvention. (…)
  2. De skall själva vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att (…) hålla varandra underrättade om hur konventionen fungerar och, så långt möjligt, undanröja varje hinder för dess tillämpning.”

 

Vi anser att MIA:s beslut att inte ta kontakt med CARA i detta ärende klart strider mot artikel 7 i Haagkonventionen då MIA inte bara kan utan ska informera CARA om de missförhållanden de kommit till kännedom om. Därigenom nollställer MIA också den mest framkomliga vägen för att rätta till missförhållandena på MMSB. MIA:s helt häpnadsväckande motivering för sitt ställningstagande är att MIA inte vill störa den indiska myndigheten.

 

Vidare kritik av MIA:s agerande och avvikelser från internationella lagar och bestämmelser går att finna i vår JO-anmälan HÄR.

 

Sara, Linnea, Josefine

 


Svar på tal

Denna blogg skapades i ett enda syfta; att göra vår röst hörd och därmed uppmärksamma barnens situation.
.
Under det halvår innan bloggen startades hade vi suttit i flertalet möten med Adoptionscentrums ansvariga, både från kansliet och från AC Syd. Sammanlagt hade vi tre möten och under samtliga tre möten berättade vi om våra egna upplevelser på plats samt förmedlade berättelser som vittnade om en förvärrad situation för barnen.
.
Allt detta avfärdade AC med argumenten:
  1. Det ni och andra vittnar om har ingen verklighetsförankring. Vi har en annan syn på saken.
  2. Adoptionscentrum kan inte gå in och berätta för en samarbetsorganisation vilka som ska anställas av organisationen.
  3. Vi har lyssnat på vad ni har sagt och kommer att vidta åtgärder genom att starta en utbildning i barnpsykologi för personalen på barnhemmet.
  4. Vad händer med barnen om vi lämnar barnhemmet helt och hållet?
  5. Barnhem är inget hem för barn.
Detta besvarade vi på följande sett:
  1. Hur kan ett flertal personer som bor eller har bott på plats under ett flertal månader eller till och med år vittna om samma upplevelser utan att det har någon verklighetsförankring? Hur kan det sedan inte ha någon verklighetsförankring när dessa personer, trots risker, fortsätter att tala om en oförändrad situation för barnen? Att ni sedan har en annan syn på saken är ju egentligen inte underligt när den diskussion ni för sker direkt med de män som misshandlar barnen.
  2. Självfallet, men när allvarliga och välgrundade anklagelser kommer fram mot en person till vilken ni bland annat skickar bidrag och bedriver samarbetsverksamhet med, så har ni väl ändå en skyldighet gentemot personal och barn att se till att deras mänskliga rättigheter respekteras? Detta görs bäst genom att en juridisk process får ta plats, speciellt som att barnmisshandel och utnyttjande av barn är straffbart med upp till 15-20 års fängelse i Indien. AC har här ett ansvar för uppmärksamma berörda indiska organ när de får rapporter om att en av deras samarbetsorganisatiner kan vara inblandad i allvarliga brott. Om detta ansvar är för stort för AC så har de åtminstone en skyldighet att se till att de själva inte förhindrar en utredning av berörda instanser.
  3. Att skänka pengar till en utbildning i barnpsykologi för att "bota" män som har en histora av övergrepp mot barn är inte bara dumt, utan inkompetent. Som internationell organisation måste man ha förståelse för det inflytande man har i regionen. Genom ert agerande på plats och genom er fortsatta kontakt med förövarna legitimerar ni deras verksamhet och indska myndigheter finner ingen anledning, vid ert ord, att påbörja en rättslig process.
  4. Rent etiskt frågar vi oss också hur en adoptionsorganisation kan bedriva adoptionsverksamhet samt biståndsverksamhet genom män som anklagas för att förgripa sig på barn? För tillfället gör er närvaro ingen skillnad för barnen på barnhemmet förutom att skapa en dimslöja av välmåga gentemot de indiska myndigheterna. Barnen lever på sämre villkor, med sämre mat och kläder, än vad ens indiska statliga barnhem har som lagstadgad standrard. Inte ens era bidrag tycks nå fram.
  5. Här är vi sannerligen ense.
Denna blogg skapades i ett enda syfta; att göra vår röst hörd och därmed uppmärksamma barnens situation... för att ingen lyssnade.
/Josefine, Linnea och Sara

RSS 2.0