Avslag på JO-anmälan

23 april inkom förljande beslut från JO:
.
"Josefine Jacobsson, Linnea Karlsson och Sara Arrhuius har i en anmälan framfört klagomål mot Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (MIA).
.
Viss handling har inhämtats från MIA.
Vad som har framkommit ger mig inte anledning att fortsätta utredningen.
.
Ärendet avslutas."
.
Efter att vi hade läst dokumentet ställde vi oss frågande till på vilka grunder som beslutet hade fattats av JO och kontaktade dem därför för att be om en redogörelse. Svaret från justitieombudsmannen var då att man "inte tänkte göra ett muntligt uttalande och inte eller skicka en skriftlig förklaring" till varför ärendet avslutats, ändock framkom det under vårt korta samtal med dem att de, i sin utredning, hade använt sig av ett enda dokument; nämligen det dokument som skickades av MIA till oss den 29 november 2011 där de informerade oss om sitt beslut att inte öppna ett tillsynsärende genetmot Adoptionscentrum.
.
MIA tog i detta brev stöd i sina instruktioner som myndighet och motiverade därmed sitt beslut om att inte öppna ett tillsynsärende gentemot Adoptionscentrum. MIA:s huvudargument för att inte agera gentemot AC baserade sig på att MIA:s befogenhet, enligt MIA, endast sträcker sig till att se över att adoptionsprocessen sker på etiska och rättsliga grunder; krav som de tycker att Adoptionscentrum uppfyller.
.
Utöver ärendets dokument skickade JO med ett kort informationsblad som gav en generell förklaring till varför vissa ärnden inte utreds ytterligare. Följande citat är ett utdrag ur detta informationsblad:
.
"/.../uttalar sig JO som regel inte om de bedömningar som domstolar och myndigheter gör. JO är i princip fri att avgöra vad som ska utredas. JO behöver inte motivera sitt be­slut och beslutet kan inte överklagas."
.
I vårt fall innebär detta att MIA:s beslut står fast och att ingen tänker utreda huruvida de fattade ett beslut som grundade sig på en ordentlig utredning. När vi bad om att få se det bevismaterial Adoptionscentrum hade presenterat för MIA samt de handlingar som borde finnas från MIA:s interna möte rörande huruvida man borde öppna ett tillsynsärende gentemot AC eller inte, fanns det ingen sådan dokumentation. Idag finns det alltså ingen extern instans som kommer att gå in och granska MIA:s beslut utan för lag och ordnings skull så är det enda viktiga att ett beslut har fattats.
.
Konsekvensen av det regelverk under vilket JO lyder är alltså att MIA och i förlägningen även AC egentligen inte är förpliktigade till att följa FN:s barnkonvention eller 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Så länge som de fattar ett beslut där det tydligt framgår huruvida de tänker agera eller inte så verkar det räcka och följaktligen så ogiltigförklaras ungefär halva vår JO-anmälan. Dock så finner vi det underligt hur JO kunde förbise de formalitetsbrott som har begåtts av MIA i sitt handläggande av detta ärende. I informationensbladet som vi fick från JO stod det ju trots allt uttryckligen:
.
"Granskningen avser främst en kontroll av att domstolarna och myndigheterna följer de regler som gäller för hur mål och ärenden ska handläggas på ett formellt korrekt sätt."
.
I vår JO-anmälan riktade vi stark kritik mot att MIA inte hade tagit sitt fulla, formella ansvar som är ålagt dem enligt 1993 års Haagkonvention.
.
"Artikel 7

1.     Centralmyndigheterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan de berörda myndigheterna i sina stater för att skydda barn och för att uppnå de övriga målen med denna konvention. (…)

 

2.     De skall själva vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att (…) hålla varandra underrättade om hur konventionen fungerar och, så långt möjligt, undanröja varje hinder för dess tillämpning.”

.

I sitt brev till oss den 29 november 2011, det brev som JO baserade sitt utslag på, förnekar inte MIA på något sätt att övergrepp förekommer på MMSB, utan de är istället väldigt tydliga med att de tror på den information som vi har framfört. De uppmuntrar oss även i brevet till att fortsätta trycka på indiska mydigheter och de skriver att de ser fram emot att höra vad utslaget blir av våra vittnesmål.

.

Enligt MIA:s instruktioner ska de i alla sina beslut se till barns bästa i enlighet med FN:s barnkonvention och 1993 års Haagkonvention. Detta innebär att deras formella ansvar i detta fall sträcker sig till att informera sin indiska motpart, CARA, om situationen på barnhemmet i och med att de har blivit medvetna om att brott mot indiska samt internationella lagar förekommer på ett barnhem ifrån vilka barn blir adopterade till Sverige. Åtminstone om man läser myndighetens instruktioner som finns bifogade i vår JO-anmälan är detta en del av deras formella ansvar... eller har vi fel JO?

.

/Josefine, Linnea och Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0