Brev till JO

Stockholm. 29 april 2012.

Till JO,

.

Den 23 april 2012 inkom JO:s beslut rörande en anmälan mot Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (MIA) med diarienummer 1963-2012. JO:s utslag av anmälan var att man, efter att ha tagit del av ett av MIA översända dokument, inte ansåg det nödvändigt att fortsätta utredningen av myndigheten. Det framgår tydligt att anledningen till JO:s utslag vilar på JO:s egna instruktioner då de inte har befogenhet att lägga sig i myndighetsutövning. JO ansåg därför ärendet som avslutat i och med att inget formellt fel i handläggningen av ärendet tycktes ha begåtts.

.

Vi har självfallet förståelse för att JO inte kan gå in och omvärdera ett beslut fattat av myndigheten i fråga, utan att JO måste utgå ifrån att en ordentlig undersökning har genomförts av myndigheten i enlighet med sina instruktioner och att beslutet därmed är väl grundat i svensk och internationell lag. Detta har vi förståelse för.

.

Dock förstår vi inte hur JO kunde förbise det formalitetsbrott MIA har begått i sin handläggning av ärendet. Enligt det informationsblad som JO skickade till oss i samband med JO:s beslut att avsluta ärendet står det uttryckligen:

.

"Granskningen avser främst en kontroll av att domstolarna och myndigheterna följer de regler som gäller för hur mål och ärenden ska handläggas på ett formellt korrekt sätt."

.

I den handling som JO baserat sitt beslut på, nämligen det avslutande dokumentet i ärendet Adoptionscentrum med dnr: 49:48/11 som skickades 29 november 2011 till Lotusbarnen, framgår det att MIA på intet sätt motsätter sig de bevis som har presenterats för dem rörande den misshandel som förekommer på nämnda barnhem. Istället uppmuntrar de oss till att informera indiska myndigheten och att vi ska fortsätter att tycka på att en polisutredning måste göras på plats i Indien.

.

Om man då studerar de lagstadgade instruktioner som MIA ska följa är det i huvudsak två, av Sverige, ratificerade internationella konventioner som de ska rätta sig efter; nämligen FN:s barnkonvention och 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Dessa båda konventioner komplimenterar varandra och har som syfte att skydda barn från övergrepp, från att användas som handelsvara samt från att användas som maktmedel.

.

För att uppnå detta i ett sammanhang av internationell adoption, där barn ska flyttas från ett fattigt område till ett rikare område mot en finansiell ersättning, fanns det ett behov av att skydda samtliga barn genom en internationell konvention; alltså både de som blev kvar i det fattigare området och de som fick en ny familj. Detta i och med att ersättningen visade sig kunna skapa korruption i både de fattigare och de rikare delarna av världen. Därav tillkom 1993 år Haagkonvention där det tydligt står hur långt Centralmyndighetens formella ansvar sträcker sig.

.

Artikel 7

1.     Centralmyndigheterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan de berörda myndigheterna i sina stater för att skydda barn och för att uppnå de övriga målen med denna konvention. (…)

.

2.     De skall själva vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att (…) hålla varandra underrättade om hur konventionen fungerar och, så långt möjligt, undanröja varje hinder för dess tillämpning.

Enligt denna artikel samt i enlighet med det övergripande syftet med 1993 års Haagkonvention och FN:s barnkonvention, borde MIA, efter att ha mottagit information om den allvarliga situationen på ett barnhem där en svensk adoptionsorganisation bedriver adoptionsverksamhet och efter att de valt att, uttryckligen, tro på de bevis som presenterats, tagit kontakt med sin indiska motsvarighet CARA.

.

I vår anmälan till JO står det att ”MIA:s helt häpnadsväckande motivering för sitt ställningstagande är att MIA inte vill störa den indiska myndigheten.” Detta är sannerligen häpnadsväckande, men något som vi finner än mer häpnadsväckande är det faktum att JO valt att förbise denna artikel i en internationell konvention som syftar till att ge skydd åt barn. Detta trots att myndigheten i fråga, Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor, är förpliktigad att enligt lag agera utefter denna artikel rent formellt.

.

De fortsatta mellanhavandena med AC, MIA och JO verkar kokas ner till två påståenden, som kan besvaras med ja eller nej:

.

1.     Vi tror att det de tre volontärerna berättar är lögn och förbannad dikt; därför bryr vi oss inte

Ja [  ]   Nej [  ]

.

2.     Även om det finns starka indicier på att det de tre volontärerna berättar är sanning så har det inte med adoptionsprocessen att göra; därför bryr vi oss inte

Ja  [  ]  Nej [  ]

.

Några andra förklaringar till ert agerande finns inte. Det vore renhårigare att öppet tala om vad som gäller än att krypa bakom byråkratin.

.

Med vänliga hälsningar

Josefine Jacobsson, Linnea Karlsson och Sara Arrhusius

/Josefine, Linnea och Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0