Artikel i Fria tidningen

Idag publicerades en artikel i Fria tidningen. Läs den här!
.
MUKTAR KHAN/AP/SCANPIX


Misshandel och kränkningar på adoptionscentrums barnhem

Inrikes På ett barnhem i Orissa i Indien, som svenska Adoptionscentrum samarbetar med, är grov fysisk misshandel, psykisk terror och sexuella utnyttjanden vardagsmat. Det vittnar tre volontärer som har arbetat på barnhemmet om. Trots att de har uppmärksammat händelserna anser de inte att Adoptionscentrum har agerat tillräckligt. Nu har de startat en blogg för att få ut sin egen och barnens berättelse för att pressa ansvariga organisationer att agera.

Under 2010 åkte Sara, Josefine och Linnea till Orissa, en av Indiens minst utvecklade delstater, för att arbeta som volontärer på ett av Adoptionscentrums barnhem. Efter en mycket kort tid på barnhemmet blev de vittnen till aga, misshandel och förnedring. De berättar att pojkarna blev slagna med stenar i huvudet tills de blödde och med knytnävar i ansiktet. Även käppar användes som redskap mot barnen under misshandeln. Utövarna av våldet var styrelsemedlemmarna och föreståndarna på hemmet.

– Det är så svårt att bevittna hur den personal som står för barnens rättigheter och chans i livet genom att ge dem mat, utbildning och en plats att bo på samtidigt förnedrar och misshandlar dem, säger Josefine.

De tre volontärerna berättar även om sina starka misstankar om att sexuella övergrepp förekommer på flickorna, pojkarna och personal på hemmet. Trots att de inte själva bevittnade de sexuella övergreppen fick de höra från olika källor, bland annat från barnen själva, att sexuella övergrepp systematiskt förekom. En fransk organisation som de kom i kontakt med berättade också att den nuvarande föreståndaren avsattes från sin tjänst år 2008 på grund av att styrelsen uppmärksammat sexuella övergrepp och korruption, som han ska ha gjort sig skyldig till. I februari 2011 fick han tillbaka jobbet.

Det har i dag gått ungefär ett år sedan Linnea, Sara och Josefine kontaktade Adoptionscentrum och berättade om vad de upplevt på barnhemmet. Men lite har hänt. Adoptionscentrum har introducerat en kurs på barnhemmet om barnpsykologi i ett försök att få bort barnagan. Och det är föreståndaren som håller i kursen.

– Det är så ironiskt att misshandlande män ska hålla i ansvaret för upplägget av en kurs om hur man behandlar barn.

Och Linnea, Sara och Josefine menar att kursen bara tar tag i problemet med agan som utförs av husmödrarna – inte misshandeln och de sexuella övergreppen som begås av de två föreståndarna. De har också fått veta att all information som Adoptionscentrum får om barnhemmet går genom en av föreståndarna. De gjorde ett besök på barnhemmet i två dagar i april 2011. Men då besökte de primärt adoptionsavdelningen där spädbarnen finns, inte barnhemsbarnens avdelning.

– Vi tycker det är rimligt att Adoptionscentrum avslutar all kommunikation med föreståndaren och istället kommunicerar med presidenten i organisationen. Vi förstår att detta är en organisatorisk och ekonomisk fråga men vi tycker det är obegripligt att Adoptionscentrum får sin information från en man som behandlar barnen så illa.

För några veckor sedan beslutade Linnea, Sara och Josefine att starta bloggen Lotusbarnen där de beskriver det de har upplevt på barnhemmet. De säger att det är en sista utväg för att pressa organisationerna att ta sitt ansvar: att ställa de misstänkta inför rätta och förbättra barnens situation.

– Det finns ett positivt fall där ett misshandlat barnhemsbarn i Orissa ringt en hjälplinje och fått den ansvarige sparkad. Men på vårt barnhem tar dessa två männen sig rätten att misshandla för att ingen sätter ner foten, säger Linnea.

På barnhemmet bor runt 100 barn i åldrarna fyra till tjugo år och endast två unga kvinnor arbetar med att ta hand om dem. Linnea, Sara och Josefine berättar att de flesta kommer dit med en svår bakgrund efter att ha bevittnat mord, död och levt under svältgränsen.

– Barnen är ofta svåra att hantera på grund av försummelsen och inte bara på grund av sin svåra bakgrund. Det är barn som aldrig blivit kramade, barn som ryser till och springer iväg så fort man tar i dem. Många av de äldre barnen har dessutom utvecklat ätstörningar och de får en minimal chans till stöd med sina studier, säger Linnea.

Försummelsen av barnen fortsätter även med pengar som inte kommit till rätta. Volontärerna berättar att barnen inte ens hade madrasser att sova på, utan sov på kall och fuktig betong de täckte med gamla rissäckar och trasiga filtar. Linnea och Josefine lyckades samla ihop 20 000 kronor som gick till att köpa in tjocka madrasser, plastunderlag och tjocka fleece-filtar till alla barnen. Men styrelsen satte sig på tvären när de kom med varorna.

– Jag fick kriga för att barnen skulle få madrasserna, plastunderlagen och filtarna. Jag tvingade de att skriva under papper på att barnen verkligen skulle få dem. Det var så uppenbart att de här männen inte ville att barnen skulle få madrasserna, säger Linnea.

De berättar också att barnen lever under ständiga hot från föreståndarna att kastas ut från barnhemmet.

– Att bli utslängda är barnens största skräck eftersom barnhemmet är deras enda chans till ett drägligt liv. De vet att de är utan hopp om de blir utslängda, säger Linnea.

Tjejerna har kontaktat både SIDA, Amnesty och Barnombudsmannen, men ingen av dem kunde göra något från sina poster.

– Barnombudsmannens ansvar ligger endast inom Sveriges gränser men han kände mycket starkt för fallet och vi blev kort efter hans samtal kontaktade av Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (MIA).


De har också gjort en anmälan till National human rights commission (NHCR). I skrivandets stund pågår en andra utredning som baseras på volontärernas egna vittnesmål eftersom NHRC vid den första utredningen inte kunde finna stöd för anklagelserna. Och förhoppningen med bloggen är att sätta press på Adoptionscentrum, den indiska tillsynsmyndigheten men även NHRC och andra organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter.

– Bloggen föddes som ett svar på att de stora organisationerna inte tog sitt ansvar. Vi ville upplysa allmänheten om vad som försiggick på barnhemmet för att visa organisationerna att det även finns andra människor som också vägrar acceptera att barn behandlas illa. Vi ville visa att vi inte står ensamma i att vilja förändra barnens situation till det bättre genom att bland annat avskeda de ansvariga för övergreppen.

Adoptionscentrum tillbakavisar kritiken

Svenska Adoptionscentrum tillbakavisar kritiken om att de inte agerat tillräckligt. Kommunikationschef Margret Josefsson säger att det har gjorts flera inspektioner på barnhemmet men att man inte har hittat några bevis för volontärernas anklagelser.

– Barnhem är inga bra hem för barn att växa upp i och kroppslig bestraffning sker tyvärr på många barnhem runt om i världen. Skiljelinjen mellan oss och volontärerna går i hur vi ska arbeta med problemet. Volontärerna vill att vi ska avsätta ledningen, men vi är endast en samarbetspartner och driver inte barnhemmet. Vi tror istället på samarbete och utbildning av både personal och de äldre barnen, säger Margret Josefsson, som är kommunikationschef på Adoptionscentrum.

Hon säger att barnhemmet har fått sin licens godkänd från den indiska tillsynsmyndigheten CARA, som de har fortlöpande kontakt med. Adoptionscentrum utför också egna inspektioner flera gånger varje år. Fokus på inspektionerna ligger dock på adoptionsavdelningen.

– Det är delstatsregeringen som utövar tillsynen av barnhemmet och det sköts inom de indiska tillsynsramarna, säger Margret Josefsson.

Adoptionscentrum har påtalat de brister i barnhemmet som de uppmärksammat under inspektioner, men tror inte att avsättandet av personal är en lösning på problemet eftersom det inte finns garantier för att nästa person behandlar barnen bättre. De siktar hellre på strukturförändringar som lösning för att förbättra situationen för barn och anställda.

– Utbildningen som påbörjats handlar om barnens rättigheter och utveckling, livskunskap och värdegrundsarbete. Både personal och de äldre barnen ska utbildas eftersom det är viktigt att barnen också känner till sina rättigheter och möjligheter. Samtidigt måste de vuxna förstå hur viktig deras roll och ansvarstagande är för barnens utveckling, säger Margret Josefsson.

På frågan om varför de inte ställt sig bakom volontärernas anmälan till National human rights commission (NHRC) svarar Margret Josefsson att polisen gjorde inspektioner på barnhemmet under två veckors tid i våras men att de inte fann några bevis som stödjer anklagelserna.

– Vi ställde oss inte bakom anmälan då vi inte kände igen beskrivningen av situationen på barnhemmet som fanns där. Efter anmälan till NHRC gjorde polisen inspektioner på barnhemmet utan att finna något som stödjer anklagelserna. Biståndsprojekten granskas dessutom av revisorer som hittills inte funnit misstankar om korruption, säger hon.


Christy Chamy

Kommentarer
Postat av: Ellinor

Läste artikeln i tidningen! Fy vad hemskt, jättebra att ni uppmärksammar problemet och kämpar för dessa barn.

2011-09-05 @ 18:25:55
Postat av: Thea

Nice blogg! Hur länge har du haft din blogg?

2012-03-18 @ 19:36:26
URL: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0