...kom snälla kom...

.
B. och S., två systrar som precis kommit till barnhemmet vandrade otröstliga runt på Adoptionsavdelningen. De var så undernärda att det var svårt att avgöra deras ålder men enligt en av sköterskorna skulle de vara runt fyra och sex år gamla.
.
Natten var mörk och sköterskorna sprang mellan rummen. De båda små nykomlingarna pressade sig mot korridorens vägg. B., den yngsta, höll hårt i S:s hand. Försökte leda sin apatiska storasyster runt, runt, runt. Över bebisars skrik ropade sköterskor högt till varandra. En "Mamma" med fyra bebisar har inte tid för två små flickor som både kan stå och äta själva. B och S försvann allt längre in i skuggorna. Jag satt bara helt hjälplös på trappan på avdelningen. Vi hade försökt närma oss dem hela dagen men utan att få komma nära.
.
Smärtan och förvirringen var för stor. För hur förklarar man för en liten fyraårig flicka att hennes pappa lämnat henne i en värld av ljusblå korridorer och nerkissade golv för att, kanske, aldrig mer komma tillbaka? Man skulle kunna krama ett barn hela livet men hjärtat har redan brustit. För kan världen bli mer osäker än när ens förälder givit bort en?
.
Under dagen hade flickorna suttit på trappan. Sköterskorna som sprang mellan rummen i byggnaden kunde i förbifarten skrika till de små på orya innan de skyndade vidare.
.
"Ta av dig klänningen. Flytta på dig."
.
Någon gång under alla långa timmar kissade B på golvet och S slumprade omedvetet till mot Linneas knä, alltför utmattad för att hålla sig uppe. Sedan var de uppe och vandrade igen.
.
För andra gången under samma timme tog sköterskan vänligt men bestämt tag i B:s hand. Ledde återigen henne och systern till stentrappan och slog på TV:n. S. satt helt stilla. Med oseende ögon stirrade hon på den lilla skärmen som flimrade till ibland på grund av den dåliga mottagningen. B:s ansikte var något helt annat. Det var ett slagfält för smärtan.
.
Hon såg på sin omvärld med ögon som förstod vad som hade hänt. Med ett förrått barns ansikte mötte hon min blick.
.
"Pappa, kom snälla kom."

/Josefine

Kommentarer
Postat av: Petra

Tjejer ni är fantastiska! Fortsätt med detta fantastiska jobb. Var försiktiga bara. Har ni kontaktat regeringen och Fredrik Reinfeldt? Janne Josefsson? Kvällstidningar? Gp? SVD? Jag har inte läst igenom allting ni skrivit för jag mår illa...Men gör en skrivelse som lämpar sig till både press och regering. Tummen upp tjejer. Först är det några som skall avgöra huruvida du är lämplig att adoptera och sedan kan inte ens en av våra få auktoriserade organisationer sköta sig och ta ansvar. PINSAMT!

Från deras hemsida:

"Adoptionscentrum verkar för ett samhälle där alla har lika värde oavsett ursprung.

FN:s konvention om barnets rättigheter och 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner är grundläggande för Adoptionscentrums arbete."

ORDBAJSERI!!

Tjejer , respekt till er!

2011-08-18 @ 11:36:47
Postat av: Erika

Det gör så jävla ont i hjärtat att läsa! Finner inga ord.

2011-08-19 @ 13:05:03
Postat av: Tess

Hatten av för er tjejer! dem som arbetar på adoptionscenter borde skämmas, som bara pratar om att alla barn ska ha det bra men dem gör tydligen skyldig på barn och barn. Utländska barn är tydligen inte lika värda som svenska barn.Vill bara påpeka att vi är många nu som håller ett öga på dem och jag undrar om dem själva har barn hur kan dem låta det ske utan att dem ingriper... jobbar dem för barnens bästa eller är det bara vinsten dem tänker på?

2011-08-19 @ 21:43:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0