Vem ska trösta knyttet?

 

"Men ute i atlantens svarta vatten
en ensam flaska låg och drev och drev,
den flöt iland på udden framåt natten
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort
och namnet hade havet tvättat bort.
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
och över hela stranden lyste julimånen klar.
”...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll...”."
(Ur: Vem ska trösta knyttet av Tove Jansson)
.
/Linnea

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Blev tårögd när jag läste de här svenska tjejernas berättelser angående dem indiska barnen och jag känner en stor smärta att höra att barn som är födda i det landet och är mest utsatta, ska gå igenom såna vidriga saker och bli behandlade värre än djur. Att tre unga tjejer måste skrika ut vad dem har sett och upplevt utan att myndigheterna gör något gör mig förbannad och ledsen. Tre flickor med hjärta av guld...det säger allting.



/Tess

2011-08-13 @ 11:15:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0