Förnedring

Hennes namn betyder söt och hennes namn är också namnet på indisk kaka. Min favoritkaka.

Ni kan se henne under mangoträdet. Hon satt alltid där och funderade när man kom ner till barnhemmet. Jag han knappt komma fram till hennes förän hon skrek till. "Bhalla nei" med betoning i rösten. "Jag mår inte bra". När man sa att hon var vacker då skakade hon på huvudet. Visst var hon söt men hon lyste av helt annan kraft. Den kom inifrån. Flickan har en  fot som vuxit snett och som hindrar henne från att leka med de andra barnen, hindrar henne från att springa och från att dansa. Det tog mig faktiskt flera veckor innan jag såg att hennes händer också var skadade. Jag var för tagen av förståndet i hennes blick och styrkan i hennes röst. WOW! Tejejen gav mig mindervärdeskomplex istället. 

Trorts det mötte hon en värld där de jämnåriga flickorna i skolan hällde vatten över hennes ansikte, men ändå så kämpade hon. Hon kämpade och slet med sina fingrar och med fingervirkningen trots att de arbetade emot henne.  Så kom dagen då Mammu skulle ge barnen skor. Barnen stod på led, en och en tog de tacksamt emot de gråa flippfloppen. Det gjorde även Söt. Trots hennes handikapp försökte hon gång på gång att sätta på sig samma skor som de andra barnen. Jag orkade inte titta på kampen hon utkämpade. Jag blundade hårt, avtrubbad av all barnmisshandel och förnedring. Infekterad av livet innanför murarna såg jag på Josefine.

- Är rättvisan värd att kämpa för?
Vi gick fram till hennes farbror.
- Hon kan inte gå i vanliga skor, hon behöver specialskor. 

Då gjorde han det otänkbara. 

På Oriya befallde han henne att gå på en rak linje inför alla de andra barnen. Skräckslagen försökte hon ställa sig upp med skon hängandes på foten, knep så hårt hon kunde med sina små tår kring den lilla remmen. Man kunde se på henne hur gärna hon bara ville vara precis som alla andra. Hon snubblade fram med skon hängades runt foten och la krokben på sig själv, föll framåtstupa och han precis få tillbaka balansen innan händerna tog emot i betongen. Bortgjord trippade hon barfota iväg efter sina vanliga skor. När hon kom tillbaka skulle hon med tårar i ögonen skulle hon än en gång bevisa att hon kunde gå. Hon gick några steg, släpandes med ena foten i marken. Mammu hånlog.


- Du ser att hon kan gå i sina specialskor, så beställ ett par åt hennes bad vi Mammu
Han skakade på huvudet och med ett leende konstaterade han. 
- Hon kan ändå inte gå. 

Efteråt satt hon i mitt knä en lång stund, på rutin torkade hon stilla bort sina tårar med sin näsduk, medan jag strök henne över ryggen. Även om vi hade talat samma språk så hade jag omöjligt kunnat ge en förklaring eller ett endaste tröstande ord. I den stunden kunde ingenting väga upp vad hon precis blivit utsatt för. Hon kände förnedringen i hela kroppen trots att hon bara var åtta år.
´
En text om Söt
/Linnea




Kommentarer
Postat av: Jessica

Stackars barn. Blir både ledsen och rosenrasande. Vilka hjärtlösa människor det finns.



Fortsätt kämpa för barnen! Jag beundrar er styrka

2011-08-08 @ 20:40:34
URL: http://homines.tumblr.com
Postat av: katinka

vart finns friends när man behöver dom? :/

väldigt rörande och hemskt,men det ni gör är underbart!

2011-08-08 @ 21:56:23
Postat av: maria

herregud vad jag beundrar er

2011-08-08 @ 22:54:23
Postat av: rosie

Sitter och ryser, och känner tårarna i ögonen. Ingen ska behöva gå igenom detta. Man blir äcklad av hela attityden från de vuxna. Finns inga ord som beskriver hur hemskt detta är.

2011-08-09 @ 10:20:55
Postat av: Julia

Fyfan säger jag bara, att det på riktigt finns sådana hemska människor, sådana utan hjärta. Det finns inte ord för hur ledsen och arg jag blir över sådant här, och det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar det Ni gör!

2011-08-15 @ 11:15:54
Postat av: linns beautybox

just förnedringen och underkastelsen som jag egentligen tycker är det värsta med allt detta ni skriver. misshandel är en sak, förnedringen som ligger i misshandeln är värre! fyfan, jag äcklas!!!

2011-08-19 @ 20:46:40
URL: http://beautyboxen.blogg.se/
Postat av: Linn

Gråter. Vilket helvete barnen har, jag mår illa. Tack för att ni finns och kämpar.

2011-08-22 @ 21:50:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0