Fredagen 4:e juni 2010


Flickan på bilden är inte den flicka nämnd i texten.


Dagboksinlägg

FREDAGEN DEN 4:E JUNI 2010


High Schools rektor satt gränsle över sin motorcykel då jag smet in genom grinden till barnhemmet. Jag gick fram för att hälsa och han slängde ur sig att S nyss gift sig. Bara sådär - med ett litet flin på munnen som om det var något att skratta åt. S är 15 år och skulle efter sommarlovet ha börjat tionde klass. Den här tjejen är enormt begåvad och fjärde bästa elev i hela skolan, cycklar iväg till speach tävlingar, uppsattsskrivningar och har fler vänner utanför barnhemmet än någon annan. Hon var verkligen tjejen med en framtid. Tionde året är det sista och allra viktigaste året i Indien, men nu när S gift sig ser situationen helt annorlunda ut. Hennes plats är i köket tillsammans med sin styvmor.

 

Snart fick vi sällskap av ett par lärare från skolan som haft kvällsmöte. "S har gift sig!" skrek rektorn igen, rakt ut i luften. "Hon ringde mig just!" De andra blev nyfikna och snart var de inne i en djup diskussion. En man sa "Ja, men hennes huvud är inte alls som en femtonårings." Alla höll med och tyckte hon var vuxen, men jag som sa mitt första ord, var tvungen att säga emot eftersom det inte finns något som helst försvar till att gifta bort en flicka med tvång. Och för övrigt så var S inte alls så vuxen som de påstod. Hon gör bara som hon blir tillsagd, rädd för att förlora den lilla del av sin familj som fortfarande är i livet om hon sätter sig emot deras vilja. Rektorn blev tydligen förnärmad av att jag sa emot honom så han spottade ur sig att jag inte kände S överhuvudtaget. "Hur länge ar du varit här?" sa han. ”I snart 4 månader." sa jag. "Ha! BARA! Jag har känt S i sex år." Fortsatte rektorn.

 

Känslan i min kropp när jag hörde hans ord, är svår att beskriva,  men man kan nog jämföra det med att en eld tog fart i mitt inre. All kraft som nyss var som bortflugen kom tillbaka med full styrka och jag fick koncentrera mig på att inte börja skrika. Som om S varit mitt eget barn sa jag med lugn röst: "Har du ätit ris med henne ur samma skål? Gråtit med henne och tröstat henne när ingen annan fanns där för henne att prata med? Du fick höra att hon gift sig nu medan jag redan vetat det i mer än två månader. S ville inte bli bortgift, hon ville börja collage, bli polis och resa till Chennai för att hälsa på sin kusin.”


/Sara


Kommentarer
Postat av: F

Har idag suttit och läst igenom hela er blogg efter att ha hittat den på Linn Herbertssons blogg. Jag tycker att det ni gör är fantastiskt och jag har länkat er blogg via min facebook.

2011-08-20 @ 15:57:03
Postat av: F

Har idag suttit och läst igenom hela er blogg efter att ha hittat den på Linn Herbertssons blogg. Jag tycker att det ni gör är fantastiskt och jag har länkat er blogg via min facebook.

2011-08-20 @ 15:57:25
Postat av: Elin › en personlig fotoblogg

Så himla hemskt, att det kan gå till så i världen alltså :( Fyfan, tror inte vi andra förstår det själva om man då inte sett det med egna ögon som ni har, usch! :(

2011-08-20 @ 22:36:26
URL: http://apieceofelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0