Brev

Följande brev är skickat till Unicef, Rädda barnen, Childhood, Röda korset samt Hand in hand.
Nu väntar vi förväntansfullt på svar!


 

Hej,

Vi är tre volontärer som under en längre tid arbetat på ett barnhem i Orissa, Indien. Sara Arrhusius var där mellan den 28 februari och den 10 juni 2010. Josefine Jacobsson och Linnea Karlsson var där tillsammans mellan den 13 oktober 2010 och den 15 januari 2011. Under vår vistelse blev vi vittnen till en grov fysisk och psykisk misshandel av de 83 barnen som bor på barnhemmet.

Som på många barnhem i Indien använder den outbildade, fattiga och underbemannade personalen dagligen aga för att uppfostra barnen. Det blodiga våld som vi bevittnat, utförs däremot av två högt uppsatta män inom barnhemmets organisation. Då vi lämnade barnhemmet var en av dem anställd som Super Intendent, den andre (som 2008 blivit avsatt på grund av den grova misshandel han tidigare stått för och aktivt utövat) har nu blivit återinsatt som Secretary. De iakttagelser vi gjort på barnhemmet tyder även på att sexuella övergrepp förekommer. Internationella organisationer och kontakter på plats har bekräftat våra misstankar och berättat att detta var ytterligare en anledning till Secretarys avgång. När Secratary återinsattes på sin post i februari 2011 valde Adoptionscentrum (AC) att inte ifrågasätta detta, trots att de är väl medvetna om hans tidigare historia. Ingen finns där för att skydda barnen.
Den misshandel Secretary och Super Intendent utövar, används för att tvinga barnen till underkastelse och riktade sig mot att skapa en känsla av värdelöshet. Många av barnen har på grund av denna behandling utvecklat farliga depressioner och ätstörningar. Misshandeln har därför även fått en påtaglig inverkan på deras utbildning och framtida möjligheter att ta sig ur den fattigdom de är födda i.
Barnen kommer till barnhemmet ur svåra förhållanden så som missbruk, kriminalitet, svält och prostitution. Många av deras nära anhöriga, syskon och föräldrar har dött eller mördats. Enligt det indiska samhället är dessa barn de lägsta av de lägsta och männen tar sig därför rätten att behandla dem så som de själva anser att de förtjänar, oavsett vilka barnen verkligen är eller vad de gör. Misshandeln saknar grund och det finns ingen kultur som skulle kunna rättfärdiga handlandet. Barnen är djupt beroende av barnhemmet och de vågar och kan därför inte göra någonting åt sin situation.
Vi har tidigare anmält detta till den organisation som vi åkte genom, Adoptionscentrum. Adoptionscentrum anser dock att det inte längre är nödvändigt att samtala kring frågan, och har under våra möten klargjort att man generellt måste arbeta långsiktigt med barnmisshandel i form av utbildning. Ett faktum som vi anser att de förbiser, är att utbildning av personalen är viktig men endast kommer att ha inverkan på agan. Vårt fokus ligger idag inte på agan, utan på den grova misshandeln som utövas av de tidigare nämnda männen. Detta anser vi är något man inte enbart kan arbeta med långsiktigt. Det kräver ett omedelbart agerande då barnen befinner sig i ett oerhört utsatt situation.
Vi vädjar om er hjälp i frågan och är mycket tacksamma för reflektioner över situationen på barnhemmet.
Vi skickar gärna våra vittnesmål om de önskas.
Linnea Karlsso
Josefine Jacobsson
Sara Arrhusius
Läs mer på vår hemsida: http://lotusbarnen.blogg.se



/Sara, Josefine, Linnea

Kommentarer
Postat av: Johanna

Det värker i hjärtat att läsa om detta. Hoppas innerligt att ni får svar och att barnen får HJÄLP! :-(

2011-08-25 @ 15:51:26
URL: http://healthaboveall.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0